Formativ bedömning- ett pedagogiskt verktyg för att utveckla matematikundervisning i årskurs 4–6 ur ett lärarperspektiv

Abstract

Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka hur lärare på mellanstadiet arbetar med informationen från formativ bedömning i matematikämnet. Vi vill undersöka hur lärare samlar in information för elevers lärande samt hur dess information används för att utforma undervisningen, så att elevens kunskaper i matematik utvecklas. Studiens fokus är alltså att se hur läraren översätter och använder det insamlade resultatet för att utveckla matematikundervisningen. Teori: Enligt Vygotskijs teori om sociokulturellt perspektiv, byggs en elevs lärande i samspel med kompetenta personer (lärare, kamrater) som vägleder och stöttar eleven i hens närmaste utvecklingszon som gör det möjligt för eleven att gå vidare i utveckling (Säljö, 2015). Wiliam och Leahy (2015) samt Wiliam (2019) nämner att information för elevens lärande som formativ bedömning ger, ska lärare använda för att erbjuda bästa möjliga anpassningar som eleven behöver för att komma vidare i utvecklingen. Metod: En kvalitativ undersökningsmetod i form av intervjuer användes. Sju intervjuade lärare som undervisar i matematik i årskurs 4–6, berättade hur de samlar in underlag för elevernas lärande och hur den insamlade informationen från resultat av formativ bedömning översätts och används av de intervjuade lärarna i praktiken. Resultat: I vår empiriska undersökning hade vi som avsikt att besvara syftet genom tre frågeställningar: Vilken eller vilka metoder använder sig mellanstadielärare för att samla in informationen om elevernas kunskapsutveckling i matematik? Hur översätter och använder läraren informationen från den formativa bedömningen för att möta styrdokumentens kunskapskrav i matematik på mellanstadiet? I vilken utsträckning låter mellanstadieläraren informationen från den formativa bedömningen ligga till grund för sin utveckling av matematikundervisningen? Resultatet visar att samtliga lärare ser positivt på formativ bedömning som ett redskap som tydligt framhäver var i den matematiska kunskapsutvecklingen eleverna befinner sig. För att samla in information om elevernas kunskapsutveckling framkom det i resultatet att majoriteten av lärarna använder sig av observationer som en av metoderna och att samtliga lärare också använder sig av olika kompletterande metoder. Vidare synliggör studien att koppling till styrdokumentens kunskapskrav utifrån informationen från bedömningarna inte synliggörs för eleverna i undervisningen, av de intervjuade lärarna. Studien visar också på skillnaderna i hur lärarna låter informationen från den formativa bedömningen ligga till grund för elevernas generella och individuella utveckling. Några exempel som de sju lärarna nämner att informationen resulterar i är att någon lärare “stannar kvar” i undervisningen, en annan ändrar i sin fortsatta undervisning och några kompletterar med olika uppgifter till eleverna.