Intensivvårdssjuksköterskan och brytpunktssamtalet

Abstract

Bakgrund: Intensivvården behandlar de patienter som är allra sjukast och den palliativa vård som bedrivs avser vård i livets slutskede där anhöriga utgör en stor del. På grund av all tid som spenderas vid patientens sida kommer intensivvårdssjuksköterskan både patient och anhöriga nära och upplever sig vara deras advokat. När intensivvårdssjuksköterskor anser att kurativ behandling förlänger patientens lidande upplevs frustration och maktlöshet. Beslutet att ändra behandlingsinriktning från kurativ- till palliativ vård tas av ansvarig läkare och förmedlas tillsammans med en intensivvårdssjuksköterska till anhöriga i ett brytpunktssamtal. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter i samband med brytpunktssamtalet. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio intensivvårdssjuksköterskor som hade erfarenhet av brytpunktssamtal. Insamlade data analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i tre teman och sex subteman. Att arbeta i team är viktigt för att intensivvårdssjuksköterskor skall känna sig inkluderade och för att alla skall ha samma information. Att ha en rak kommunikation och upprepa information som givits är nyckeln för att anhöriga skall förstå. Intensivvårdssjuksköterskan har lätt för att visa medlidande och är ett stöd för anhöriga som kan ha svårt att acceptera döendet. Intensivvårdssjuksköterskan lär känna patient och anhöriga bäst och blir deras språkrör och advokat. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskans främsta roll i brytpunktssamtalet är att vara ett stöd för anhöriga och patientens advokat. För att lyckas med detta krävs att läkaren är inkluderande och att intensivvårdssjuksköterskan får vara med i hela beslutsprocessen.