Hemliga tvångsmedel - mellan effektivitet och integritet

Abstract

Straffprocessuella tvångsmedel utgör ett viktigt led i det brottsutredande arbetet som polis och åklagare bedriver. Samtidigt utgör dessa utredningsmetoder ett stort intrång i enskildas personliga integritet. Hemliga tvångsmedel anses vara särskilt integritetskränkande, på grund av att de är just hemliga. De hemliga tvångsmedlen i svensk rätt utgörs av hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning. Genom Regeringsformen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna garanteras enskilda vissa grundläggande fri- och rättigheter som alltid måste beaktas, även vid brottsutredningar. För att hemliga tvångsmedel skall kunna tillåtas måste användningen stå i överensstämmelse med Regeringsformen och Europakonventionen. I uppsatsen beskrivs gällande bestämmelser för de hemliga tvångsmedlen på teleområdet samt hur dessa tillämpas. Syftet är att se huruvida användningen av hemliga tvångsmedel kan anses befogad utifrån intresset att beivra brott ställt mot det intrång en sådan användning medför i den personliga integriteten. Är avvägningen mellan en effektiv brottsutredning och skyddet för den personliga integriteten väl utformad? Vidare behandlas de kontrollfunktioner som tillhandahålls för att se till att tvångsmedlen används på ett korrekt sätt.