Rätten till en rättvis rättegång - en jämförelse mellan Europakonventionen och Rättegångsbalken - i synnerhet vad avser den tilltalades rätt att förhöra målsägande och vittnen

Abstract

När samhället straffar en person för brott kan detta ses som den yttersta formen av statlig maktutövning gentemot den enskilde. Att det rättsliga förfarandet blir rättvist mot den enskilde är därför ytterst viktigt. Rätten till en rättvis rättegång utgör således en av våra mest grundläggande mänskliga rättigheter. Den enskildes rätt till en rättvis rättegång är en omfattande rättighet. Rätten för den tilltalade att förhöra målsägande och vittnen utgör en av de viktigaste beståndsdelarna i rätten till en rättvis rättegång.

Min avsikt med detta arbete är att närmare belysa förhållandet mellan Europakonventionen och Rättegångsbalken, speciellt vad gäller den tilltalades rätt att förhöra målsägande och vittnen. Ämnet är väldigt stort och för att avgränsa mig har jag valt att uteslutande behandla brottmål och fokusera på följande situationer: - målsägande eller vittnen vägrar att yttra sig - målsägande eller vittnen har försvunnit - anonyma vittnen

Jag kommer att inleda arbetet med en genomgång av några allmänna straffrättsliga principer, såsom muntlighetsprincipen, principen om fri bevisföring och fri bevisvärdering, omedelbarhetsprincipen, principen om bevisomedelbarhet, principen om bästa bevismaterialet och den kontradiktoriska principen. Sedan kommer jag att göra en genomgång av Rättegångsbalkens regler gällande vittnen, målsägande och skriftliga utsagor. Detta följs av ett avsnitt om anonyma vittnen i svensk rätt.

Efter detta kommer en genomgång av några relevanta rättsfall från svensk rätt rörande de tre ovan nämnda situationerna. Efter detta följer ett avsnitt om Europakonventionen som inleds med lite allmän fakta om Europakonventionen, dess tillämplighet, dess ställning i svensk rätt samt några allmänna principer från Europakonventionen. Detta följs av ett avsnitt om rätten till en rättvis rättegång som innehåller en genomgång av artikel 6, och främst artikel 6.3 d, och de principer som finns där. Avsnittet avslutas med en genomgång av några relevanta rättsfall från Europadomstolen gällande de tre ovan nämnda situationerna.

Arbetet avslutas med en jämförande del där reglerna från Rättegångsbalken och Europakonventionen, samt den ovan nämnda praxisen jämförs. I detta avsnitt diskuteras hur Europadomstolens praxis påverkat den svenska rättstillämpningen. Till slut görs några avslutande reflektioner om vilka inskränkningar som kan göras i den tilltalades rättigheter.