Ensam eller gemensam vårdnad - intressen och argumentation: En analys av rättsutvecklingen på vårdnadsområdet.

Abstract

Uppsatsen undersöker rättsutvecklingen kring föräldrars vårdnadshavarskap för barn. Fokus ligger på domstolens bedömning av vårdnadsform när föräldrar tvistar om vårdnaden och undersökningen tar avstamp i den regel som idag finns i föräldrabalken 6 kap. 5 §. Tidsperioden som undersöks är åren från 1976, då det först beslutades att ogifta föräldrar skulle kunna ha gemensam vårdnad, till och med 2021. Under denna tidsperiod har sex reformer drivits igenom som har förändrat regeln om domstolens beslut i vårdnadsfrågan. De sex propositioner som föregått dessa förändringar utgör uppsatsen huvudsakliga undersökningsmaterial och utifrån tre delundersökningar belyses rättsutvecklingen ur ett rättssociologiskt perspektiv. Dels ämnar undersökningen kartlägga rättsutvecklingen och analysera domstolens beslutsutrymme och bedömningsgrunder, dels syftar den till att identifiera vilka intressen som fått företräde vid de olika reformerna. Därutöver belyses hur föräldrars respektive maktpositioner har förändrats genom reformerna. Undersökningen utgår från synen på rätten som en social konstruktion som utvecklas och skapas kontinuerligt genom hur den tolkas och används. Analysen genomförs genom begrepp som makt, konflikt och primär respektive sekundär omsorgsförälder. Vad som framträder i undersökningen är att tillgängliggörandet av vårdnadsformen gemensam vårdnad även för ogifta föräldrar aktualiserades som ett svar på föräldrars behov och önskemål. Den förälder som vid en skilsmässa, eller då barn föddes utanför äktenskapet, blev utan vårdnad ansågs förfördelad. Samhällets ökande acceptans för olika samlevnadsformer tycks ha påkallat ett behov av att reformera vårdnadshavarskapet. Under de efterföljande reformerna framhölls dock barnets behov som det styrande intresset för rättsutvecklingen, men undersökningen visar att föräldrars intresse av att ha rättsligt inflytande över sina barn trots det hade en fortsatt stark inverkan. 1990-talets reformer innehåller både argument och konkreta förändringar som tycks inriktade mot att skapa jämnvikt beträffande de rättsligt relevanta faktorerna mellan föräldrar, formulerat utifrån en idé om barns naturliga behov av just två föräldrar. Efter millennieskiftet uppmärksammades barns våldsutsatthet allt mer och en viss inbromsning av strävan efter gemensam vårdnad kan ses. Formuleringarna i propositionerna blev samtidigt allt mer könsneutrala. Undersökningen belyser bland annat att begreppet barnets bästa samt en ökad tonvikt på individuella bedömningar kan ha bidragit till att barns rättigheter blivit mer diffusa. Regler, vars uttalade syfte har varit att säkerställa barns rättigheter och stärka barns rättsliga ställning, kan därigenom ha blivit mer svårtillämpade vilket i sin tur faktiskt kan anses äventyra barns rättsliga ställning. Undersökningen av materialet lyfter också fram att ett syfte som framhålls som argument för utformningen av den aktuella lagstiftningen är att avhålla föräldrar från att lösa sina konflikter i domstol. Lagstiftaren tycks alltså i första hand sträva efter en annan typ av konflikthantering för föräldrar än en strikt regelbaserad.