| dc.description.abstract | Studien tar avstamp i dilemmat “alla får vara med” som ofta förekommer i förskolans
kontext, påståendet används av såväl vuxna som barn. Förskollärare ställs dagligen inför
dilemmat eftersom barn har rätt att leka själva, samtidigt som ingen ska bli exkluderad då det
på lång sikt kan påverka barnen negativt. Tidigare forskning belyser att barn exkluderar både
medvetet och omedvetet genom olika exkluderingsstrategier för att skydda sin lek, samt att
vuxnas roll är avgörande för barns lekutveckling. Intresset ligger i förskollärares
uppfattningar av exkludering. Syftet med denna kvalitativa studie är därför att erhålla
kunskap om hur förskollärare uppfattar fenomenet exkludering i förskolebarns fria lek, samt
hur förskollärare menar sig arbeta för att förebygga exkludering i barngruppen. De
frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur uppfattar förskollärare barns
exkludering i den fria leken? Vilka arbetssätt och strategier menar sig förskollärare utöva för
att förebygga exkludering? Undersökningens teoretiska utgångspunkt är fenomenografi,
därav tillämpades även fenomenografisk intervju som metod. Ett strategiskt urval har gjorts
där nio förskollärare intervjuades. Empirin har analyserats med en fenomenografisk
analysmetod där resultatet presenteras i olika utfallsrum. Resultatet pekar på en generell
uppfattning bland förskollärarna om vad exkludering innebär. Vidare framgår en variation av
förskollärarnas uppfattningar i vilka orsaker som ligger bakom barns exkludering. Det finns
en samsyn gällande att alla barn har rätt till gemensam lek men att det är situationsbundet,
därför kan inte alla barn alltid vara med i allas lekar. Resultatet visar även att förskollärarna
framhåller vuxnas deltagande i barns lek som betydelsefullt, dock varierade de strategier som
förskollärarna använder sig utav i det förebyggande arbetet med exkludering. | en_US |
