| dc.description.abstract | Denna avhandling undersöker uppfattningar om släktskap och giftermål bland assyrier i Sverige, i relation till gruppens diasporaidentitet. Den tar sitt avstamp i historiska processer under mitten av 1970-
talet vilka tenderar påverka ungdomars vardagsliv för att sedan fokusera på hur en ny syn på kategorin
ungdom och normalitet tar form. Därefter ringas ungdomars uppfattning om giftermålstraditioner och
släktskapsrelationer in, men också hur de ser på sin sociala och etniska identitet.
Syftet med avhandlingen är att kasta ljus över sociokulturella förändringar bland assyrier i Sverige
och deras innebörd för den enskilda individen men också för gruppen som helhet. I förståelsen av
förändringarnas omfattning har utgångspunkten varit i parallella processer som inte är helt oberoende
av varandra, nämligen hur synen på släktskap, giftermål och ungdom i mötet med det svenska samhället
har tolkats och omtolkats och därigenom fått annorlunda innehåll och innebörd.
Den relevans giftermålet och släktskapet hade i hemlandet skiljer sig i många avseenden från den
betydelse dessa institutioner kommit att få i Sverige. Äktenskapet kännetecknas inte längre av tidiga
och arrangerade giftermål och patriarkatet som ideal håller på att omvärderas av många i den yngre
generationen. Den etnoreligiöst baserade endogaminormen har skiftat i Sverige och håller på att luckras
upp, då dess betydelse för reproduktion av religiös och/eller etnisk tillhörighet inte är lika viktig bland
en del unga medlemmar. På liknande sätt har synen på ungdom bland assyrier förändrats och anpassats
till de förhållanden som råder i Sverige, processer som ungdomar sedan ankomsten till Sverige varit
med och påverkat i en viss riktning. Det organiserade inhemska föreningslivet inom gruppen öppnade
under gruppens första tid nya möjligheter för ungdomar i allmänhet att på ett konstruktivt sätt bryta
mot vissa normer utan större konsekvenser, till exempel att inte vilja gifta sig med den av föräldrarna
utvalde. Många föräldrar fick en ny konkurrent som de inledningsvis försökte bekämpa men som de
fortsättningsvis kom att betrakta som komplement i vägledning av de unga. Från omkring 2010 och
framåt har familjen, primärt kärnfamiljen, återigen kommit att spela större roll än föreningen i ungdomarnas liv och svenskfödda ungdomar håller på att förhandla om föräktenskapliga förhållanden och
annat som begränsar deras frihet. Familjen anses stå dels mellan individ och kollektiv, dels mellan det
svenska samhället och det assyriska kollektivet. Utifrån att det ställs krav på familjen från dessa skilda
håll har den fått en ambivalent funktion i Sverige: å ena sidan förväntas den att upprätthålla kulturella
normer och ideal och å andra sidan förväntas familjen från både ”svenskt” håll och från deras barn att
visa förståelse och acceptans för sina barns uppväxt i det svenska samhället och det assyriska kollektivet. Avhandlingen visar hur familjens roll skiftat över tid och successivt övergått ifrån att vara en
”traditionsbärande” till att vara en ”förändringsvänlig” institution, präglad av bilaterala släktskapsband.
Därtill praktiserar många assyrier svenska traditioner som exempelvis kulturella och religiösa högtider
på sitt eget sätt, i vad som skulle kunna beskrivas som ”mixkultur”. Allt fler börjar också i vissa sammanhang att identifiera sig som svensk-assyrier. Alla dessa kulturella förändringsprocesser har lett till
en förändrad syn på den etniska och sociala identiteten. Vilken aspekt av dessa identiteter som lyfts
fram beror på inbördes relationer i varje given situation.
Nyckelord: Socialantropologi, assyrier, bilateral, diaspora, dubbelidentitet, endogami, familj, förändring, giftermål, ideal, kontinuitet, normer, patrilinjär, patriarkala traditioner, släktskap, svensk-assyrier, svenskar, ungdom | en_US |
