| dc.description.abstract | Falska vänner, vad menas med detta? Härmed menas ordpar från två olika språk, som till det yttre har en stor likhet med varandra, men som i respektive språk har olika betydelser. Likheten kan vara på olika plan, dels fonetisk, dels grafisk. Eftersom svenskan och tyskan har klart skilda fonetiska system, så torde det finnas enbart ett mycket begränsat antal ordpar, som uppfyller kravet på total homonymi. Ett sådant exempel kunde vara blöt på svenska och blöd på tyska, där dessa adjektiv har klart skilda betydelser i de båda språken. Ett homografiskt exempel vore det svenska arg och tyskans arg, också här med helt skilda betydelser. Skulle man följa sådana strikta definitioner av falska vänner, skulle det totala antalet för de båda språken vara ytterst begränsat. I stället bör man snarare närma sig företeelsen med ett bredare acceptansregister. Här kan man då utgå från en viss ljudlig likhet och att det hos tyskstudenten finns en viss erfarenhet av att se ljudliga sammanhang mellan språken, som att sch- i tyskan oftast motsvaras av s- i svenskan, att ab- blir till av- (Abfahrt – avfärd), att infinitivändelsen -en blir till -a på svenska osv. Vidare är det säkerligen så att det görs antaganden om gemensam etymologi som i riddare, Reiter, Ritter. Hur detta tankearbete går till, som resulterar i användandet av en falsk vän beror på vederbörandes språknivå i de båda språken, omvärldserfarenheter, associationsförmåga osv., vilket snarare ligger inom området för neurolingvistik. Det föreligger ett flertal språkvetenskapliga arbeten, som försöker definiera och kategorisera olika typer av falska vänner. I allmänhet förekommer i dessa arbeten enbart ett fåtal exempel på falska vänner, det är systematiseringen som står i fokus. Det saknas alltså konkreta sammanställningar av falska vänner mellan svenskan och tyskan. Föreliggande arbete försöker att integrera alla typer av överföringsfel- och fällor, kompletta eller partiella semantiska felgrepp, viss formell och ljudlig likhet, identitet, transfer och interferens kopplat till ursprungsspråket, etymologiska gemensamheter, associationer och överföringsfel, som är att hänföra till att den utomspråkliga verkligheten ser olika ut för de båda
språken.
Initiativet till denna sammanställning ligger hos Håkan Andersson, som sedan 1998 är gymnasielärare i tyska. Efter det att han under längre tid självständigt samlat exempel, kopplades Bengt Sandberg in, som sedan 1970 undervisat i tyska på universitetsnivå. Författarnas långvariga praktiskt-pedagogiska erfarenheter har lett till framställningen i sin nuvarande form.
Föreliggande arbete torde vara det hittills mest omfångsrika med sina nästan 1200 svenska lemmata. I den vänstra spalten står i bokstavsordning det svenska lemma, som i den högra spalten innehåller sin tyska falske vän samt naturligtvis den riktiga motsvarigheten. De tyska interpretamenta är utförligt kommenterade och försedda med exempel. Rätt ofta har det varit nödvändigt att göra ytterligare associativa utläggningar. I enklare fall stammar exemplen från gängse ordböcker som DUDEN, en del exempel kommer ur författarnas egen fatabur, medan många är hämtade från det stora korpuset COSMAS II hos Institut für deutsche Sprache i Mannheim. Exempelmeningarna har vissa fall förenklats och förkortats. Arbetet innehåller dessutom i en del fall grammatiska regler och sådana kommentarer, som faller under begreppet “Landeskunde“. | en_US |
