Personalsammansättningens betydelse för vårdkvaliteten – En litteraturstudie.

Abstract

I svensk hälso- och sjukvård finns en skyldighet enligt lag att arbeta med kvalitetsutveckling och säkring. Vårdkvalitet kan mätas genom olika kvalitetsindikatorer. En kvalitetsindikator är en variabel med hög validitet när det gäller just vårdkvalitet. Med hjälp av indikatorer kan viktiga aspekter studeras. Orsakssamband och möjligheter till förbättring kan sedan identifieras. Olika sätt att organisera vården och olika sammansättningar i personalgruppen kan antas påverka omvårdnaden av patienterna. Syftet med den här uppsatsen var att försöka utröna om det är så att sammansättningen i personalgruppen har betydelse för vårdkvaliteten och om så är fallet försöka svara på frågan om det finns någon optimal sammansättning. Uppsatsen bygger på tio vetenskapliga artiklar som på olika sätt undersöker sambandet mellan andelen sjuksköterskor och vårdkvalitet. Vid artikelgranskningen återfanns flera indikatorer, där signifikanta samband fanns. I resultatet återfanns ett samband mellan andelen sjuksköterskor i förhållande till övrig omvårdnadspersonal och mortalitet, komplikationer, ”failure to rescue”, vårdtid och fall. Dessa indikatorer minskade i antal då bemanningen bestod av större andel sjuksköterskor. När det gällde patientillfredställelsen bedömde dock patienterna vårdkvaliteten som högre när personalen bestod av både sjuksköterskor och undersköterskor till skillnad från när den bestod av endast sjuksköterskor. Det är svårt att dra några slutsatser utifrån detta resultat. Det behövs fler studier om vad patienterna bedömer som bra vårdkvalitet samt vilken inverkan personalproportionen har på denna kvalitetsindikator.