Komponentavskrivning enligt IAS 16 - fallstudie på tre företag inom transportbranschen

Abstract

Bakgrund och problem: Det har skett en dramatisk utveckling av redovisningsstandards i världen. Utvecklingen av IAS - regler har bidragit till en ökad harmonisering på redovisningsområdet. En standard som finns i IFRS/IAS regelverk är IAS 16 som behandlar materiella anläggningstillgångar, vilket har uppdaterats och medfört ett striktare krav på tillämpning av komponentavskrivning. Denna avskrivningsmetod syftar på att en huvudtillgång delas upp på ett flertal olika komponenter som därefter skrivs av separat. Därmed blir det intressant att undersöka vidare om komponentavskrivning har medfört ett större antal likheter mellan bolag inom transportbranschen. En annan intressant aspekt att undersöka detta område är för att utreda om organisationens ägandeform påverkar företagets hantering av komponentavskrivningens beståndsdelar. Mot ovanstående bakgrund, har det resulterat i följande problemformulering: • Hur hanterar statliga företag komponentavskrivningens beståndsdelar/ förutsättningar i förhållande till privata företag? • Vilka likheter och skillnader kan identifieras och hur kan dessa förklaras? Syfte: Uppsatsen avser att klargöra och undersöka hur statliga företag hanterar komponentavskrivningens olika beståndsdelar/förutsättningar såsom fastställandet av betydande värde, komponents anskaffningsvärde, nyttjandeperiod samt restvärde i förhållande till privata företag. Uppsatsens ändamål är också att identifiera likheter och skillnader mellan organisationernas komponentavskrivning. Avgränsningar: Författarna har avgränsat sig till IAS 16 när det gäller komponentavskrivningar. Avgränsningen gäller tre företag inom transportbranschen. De utvalda bolagen är Concordia-Maritime SAS, och SJ. Metod: Författarna har valt att använda sig av en kvalitativ undersökningsmetod, då denna ger en djupare analys av undersökningsobjekten än vad den kvantitativa metoden gör. Sekundärdata består av material i form av litteratur, artiklar, standarden IAS 16 och årsredovisningar. Primärdata har samlats in via personlig, mail och telefon intervjuer med företagen. Det empiriska materialet har analyserats - SAMMANFATTNING - utifrån en teoretisk referensram om komponentavskrivning mellan privata och statliga företag. Resultat och slutsatser: Författarnas slutsats är att både privata och statliga företag fastställer betydande värde, komponents anskaffningsvärde, nyttjandeperiod samt restvärde, enligt reglerna i IAS 16, för att kunna tillämpa komponentavskrivning. Anledningen är att de utvalda företagen tillämpar IFRS-regelverket. En ytterligare slutsats är att även statliga företag som bedrivs utifrån marknadsmässiga krav och villkor, bedriver sin verksamhet efter vinstmaximeringsmålet. Även privata företag utgår ifrån vinstmaximeringsmålet. Förslag till fortsatt forskning: Komponentavskrivning har inte blivit så välbehandlat ur forskningssynpunkt som många andra ämnen har blivit. Därmed vore det intressant att göra en liknande undersökning som har utförts i uppsatsen, där flera företag inom branschen undersöks. Detta vore intressant eftersom att det möjliggör för författarna att dra generella slutsatser. Ett annat alternativ är, att utföra en undersökning som behandlar komponentavskrivning mellan olika branscher, för att se om det finns några skillnader och likheter samt vad de eventuella olikheterna beror på. Annan forskning som kan vara relevant att utföra utifrån denna undersökning är att se vilket tillvägagångssätt som statliga respektive privata företag utgår ifrån, när de fastställer komponentens nyttjandeperiod utifrån erfarenhet. Detta är intressant då det kan skilja sig mellan hur de privata och statliga företagen bestämmer komponentens nyttjandeperiod beroende på hur de vill att resultatet skall framträda. Finns det några differenser på hur statliga och de privata företag behandlar de eventuella skillnaderna och vad beror detta i så fall på?