Värdering av internt upparbetade immateriella tillgångar - design på balansräkningen

Abstract

Bakgrund och problem: I takt med att fokus i den moderna ekonomin har skiftat från tillverkande industri till tjänsteproduktion så har vårt samhälle i enlighet med detta fått karaktären av en mer kunskapsbaserad ekonomi. På senare tid har forskare kunnat visa att design som en kunskapsresurs är ett konkurrensmedel och att det finns ett positivt samband mellan lönsamhet och design. Då det kan konstateras att design är viktigt ur ett konkurrensperspektiv och att design de facto genererar ett värde, är det för en investerare viktigt att detta värderas på ett relevant sätt och sedermera redovisas i företagens finansiella rapportering. Det är således, ur företagens perspektiv, viktigt att lämpliga värderingsprinciper som leder till relevant information regleras i standarder för redovisning för att möjliggöra detta. Redovisningen tillåter idag att en internt upparbetad immateriell tillgång, såsom design, värderas och redovisas initialt till sitt anskaffningsvärde. Efterföljande värdering ska även den ske till anskaffningsvärde minskat med ackumulerade avskrivningar. Alternativet vore att redovisa tillgången till ett verkligt värde men detta kräver enligt nuvarande regelverk en aktiv marknad vilket emellanåt saknas för internt upparbetade immateriella tillgångar. Det övergripande kravet på redovisningen, enligt internationella redovisningsstandarder är att den finansiella informationen ska vara relevant för att en extern användare ska kunna fatta ekonomiska beslut baserade på informationen. Det sätt som redovisningen behandlar internt upparbetade immateriella tillgångar idag kan inte anses gynna relevansen av den finansiella informationen. Detta då verkligt värde, vilket anses mer relevant för en extern användare vid ekonomiska beslut, inte får användas vid värdering av en sådan tillgång. Utifrån att den finansiella informationen ska vara relevant och då design blivit allt viktigare som ett konkurrensmedel samt det positiva samband som påvisats mellan design och lönsamhet har vi formulerat följande frågeställning: Hur kan design som en internt upparbetad immateriell tillgång identifieras och värderas utifrån kravet på relevant finansiell information? Syfte: Genom en fallstudie av ett företag kommer vi ur ett företags perspektiv att beskriva (1) hur design kan fastställas som en immateriell tillgång; (2) huruvida vedertagna värderingsmetoder inom redovisning är tillämpliga vid värdering och omvärdering av design som en internt upparbetad immateriell tillgång och (3) hur design som en internt upparbetad immateriell tillgång kan utgöra finansiell information utifrån egenskapen relevans. Design på balansräkningen Avgränsningar: Uppsatsen beskriver hur ett företag kan identifiera, värdera och redovisa en internt upparbetad immateriell tillgång i form av industridesign. Andra internt upparbetade immateriella tillgångar berörs ej. Den produkt som är grunden för vår fallstudie syftar endast till att fungera som ett belysande exempel. Metod: Valet föll på att utföra en fallstudie för att på lämpligt sätt få svar på vår frågeställning och uppfylla tillhörande syften. SKF Mekan ansågs vara ett relativt stort och etablerat företag och förmodades därmed kunna tillhandahålla relevant information. Företaget använder sig av industridesign i sin produktutveckling för ett kullagerhus, SNL Large, vars formgivning ansågs kunna konkretisera vår studie, dels för oss själva, dels för våra läsare. Referensramens synsätt är vald utifrån internationella redovisningsstandarder, design och dess ekonomiska lönsamhet samt värderingsmodeller för immateriella tillgångar. Val av intervjupersoner föll naturligt på relevanta personer i form av SKF Mekans marknads- och produktchef och ekonomichef där vi under intervjuprocessen arbetade med en öppen frågeguide för att erhålla respondenternas synsätt snarare än vårt eget. Slutligen bearbetas och presenteras empirin utifrån uppsatsens tre delsyften för att ge en logisk struktur. Resultat och slutsatser: Utifrån analysen av vår fallstudie har vi kunnat konstatera att design kan klassas som en immateriell tillgång då den uppfyller krav enligt redovisningens krav på identifikation, kontroll och förväntade framtida ekonomiska fördelar. Vidare kan konstateras att tillgängliga värderingsmodeller är tillämpliga och att dessa ger avsevärda skillnader i tillgångens värde. Nuvarande redovisningsprinciper tillåter för internt upparbetade immateriella tillgångar en initial värdering endast till anskaffningsvärde respektive omvärdering till anskaffningsvärde minskat med ackumulerade avskrivningar. Uppsatsens tillämpade alternativa redovisningsprinciper, i enlighet med föreslagna vidareutvecklingar av regelverket från IASB och FASB, visar på att en värdering till verkligt värde enligt direktkassaflödesmetoden tar hänsyn till förväntande intäkter och risker som design är förknippad med. Analysen belyser samtidigt vikten att vara uppmärksam på att värderingen bygger på vissa antaganden och att värderingen därmed måste vara aktuell och omvärdering göras regelbundet. Vidare beskriver analysen att en redovisning av design till verkligt värde är ett steg till en mer relevant finansiell information men att det samtidigt kan påverka tillförlitligheten negativt. I sammanhanget har analysen även gett indikationer på att det inom företag finns en inneboende försiktighet på grund av nuvarande redovisningsprinciper. Vi menar på att för att kunna uppnå en mer relevant finansiell information måste företag anamma argumentationen kring verkliga värden och de bedömningar som krävs för att uppnå relevans. Slutligen menar vi att, utifrån vår fallstudie av design, så bör en internt upparbetad immateriellt tillgång generellt sätt redovisas till verkligt värde för att uppnå kravet på en relevant finansiell information. Förslag till vidare studier: Under uppsatsens gång har vi noterat de skilda åsikter som finns beträffande design som värdeskapare. Mot bakgrund av detta vore det intressant att utföra en studie som beskriver och eventuellt förklarar olika avdelningars syn, inom ett företag, på design som värdeskapare. Vi har även noterat att olika immateriella tillgångar påverkar och underbygger varandra i ett företag och det kan därför vara intressant med en studie i om en värdering av en specifik immateriell tillgång kan anses vara giltig som en enskild post utan att hänsyn har tagits till värderingen av andra påverkande immateriella tillgångar.