PBL. Plan- och bygglagen. Mindre avvikelse från detaljplan

Abstract

De flesta fastigheter som ligger i samhällen runt om i Sverige ligger i en detaljplan. Det innebär att kommunen har detaljreglerat vad som får byggas. Bestämmelser gällande byggande och detaljplaner finns i plan- och bygglagen, PBL (1987:10).

PBL 8:11 behandlar när bygglov skall beviljas på en fastighet som ligger inom en detaljplan. Om vissa rekvisit inte är uppfyllda får en ansökan om bygglov inte beviljas. Som i många andra lagar finns ett visst utrymme för undantag. I PBL går detta under begreppet ”mindre avvikelse”. Sista stycket i PBL 8:11 ger en beslutsfattare i kommunen möjlighet att bevilja bygglov trots att ansökan om lov inte uppfyller de krav som finns i detaljplanen. Bestämmelsen säger att man får bevilja lov om avvikelsen är mindre och förenlig med planens syfte. Det framgår inte av lagtexten hur stor en mindre avvikelse får vara utan bedömningen skall göras från fall till fall. Tolkningsutrymmet är stort och bedöms mycket olika.

Uppsatsen behandlar vad som styr byggandet. Vad som framgår gällande tolkningen av mindre avvikelse i litteratur och förarbeten. I uppsatsen har jag sammanställt en enkät som har besvarats av 32 kommuner, gällande hur de tolkar begreppet mindre avvikelse.

Innan PBL, fanns andra bestämmelser som tillät relativt stora dispenser. PBL minskade dessa möjligheter, men fortfarande förekommer att tjänstemän och byggnadsnämnden tillämpar en generös tolkning. Uppsatsen belyser vissa konsekvenser av att vara alltför generös i sin tolkning.