Skatt på boende. En studie av de äldre reglerna rörande den statliga fastighetsskatten på boende och den nya kommunala fastighetsavgiften

Abstract

”Nu avskaffar vi Sveriges mest hatade skatt” sade finansminister Anders Borg vid en presskonferens den 19 september 2007. Förmodligen är beskattningen av boende den del av det svenska skattesystemet som genom tiderna utsatts för mest ifrågasättande och kritik. Fokus har främst legat på ökande taxeringsvärden till följd av att områden blivit mer attraktiva och den påverkan detta har haft på fastighetsskatten. Detta har särskilt gällt kustområden där köp av fritidsbostäder medfört att de permanentboendes fastighetsskatt ökat på grund av den höjda prisnivån. I budgetpropositionen 2007 framhöll den nytillträdda borgerliga regeringen att den statliga fastighetsskattens koppling till marknadsvärdet har gjort att den kan öka på ett oförutsebart sätt och uppfattas som orättvis. I oktober 2007 presenterades propositionen för den nya lagen, vilken slutligen beslutades av riksdagen den 17 december 2007. Den nya lagen gäller från den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. Finansieringen av reformen består dels av en nedjustering av det generella statsbidraget till kommunerna under år 2008 och dels genom en höjning av kapitalvinstskatten vid avyttring av småhus och bostadsrätter. Befintliga uppskov kommer även att beläggas med ränta.

Uppsatsen syftar till att undersöka hur den statliga fastighetsskatten på boende varit uppbyggd, för att därefter jämföra dessa regler med de nya reglerna gällande den kommunala fastighetsavgiften. Det främsta syftet med uppsatsen är följaktligen att jämföra de nya reglerna med de äldre samt undersöka vad effekten kommer att bli för fastighetsägarna i Sverige.