Rätten till patientskadeersättning. En undersökning ur patientperspektiv om regleringen kring patientskador och tillämpningen av patientskadelagen (1996:799)

Abstract

Den 1 januari 1997 övergick den frivilliga patientförsäkringen till att bli ett obligatoriskt system reglerat i patientskadelagen (PSL), innebärande en lagstadgad skyldighet för samtliga vårdgivare att teckna patientförsäkring. PSL reglerar patienters rätt till ersättning för skada uppkommen i hälso- och sjukvården och i lagens 6 § uppräknas de sex olika skadetyper för vilka ersättning utges, nämligen behandlingsskada, materialskada, diagnosskada, infektionsskada, olycksfallsskada samt medicineringsskada. Bestämmelsen kommer att utgöra uppsatsens rättsliga utgångspunkt, i syfte att undersöka den praktiska tillämpningen av PSL. Då en patientskada anmäls är det i första hand Personskadereglering AB (PSR) som utreder och bedömer i ärendet. De bedömningar som här görs kan av såväl den skadelidande som av vårdgivare, försäkringsgivare eller domstol, hänskjutas till Patientskadenämnden (PSN) för att genomgå överprövning. I uppsatsen kommer den praktiska tillämpningen av PSL att undersökas utifrån ett urval av de ärenden som sedan PSL:s tillkomst behandlats av denna nämnd, i syfte att ta reda på och redogöra för hur resonemangen i patientskadeärenden förs, samt besvara frågan om dessa står i överensstämmelse med PSL:s ändamål. Även frågan om det utifrån PSN:s bedömningar går att uttyda relevanta skillnader mellan när ersättning utges respektive inte gör det kommer att besvaras. I studien undersöks slutligen också om bedömningarna hos nämnden är att se som rättssäkra och rättvisa utifrån ett rättsstatligt rättssäkerhetsbegrepp, ett välfärdsstatligt rättvisebegrepp samt ett medicinskt patientsäkerhetsbegrepp. Uppsatsens resultat består främst i sammanfattande redovisningar av bland annat de tillämpningstendenser som, inom varje enskild skadetyp, kunnat identifieras vid genomläsningen av PSN:s rådgivande yttranden. Resultaten kommer i den slutliga analysen att granskas dels över skadetypsgränserna, dels utifrån de rättssäkerhets-, rättvise-, samt patientsäkerhetsaspekter som i korthet redogjorts för ovan.