Vård, skola, omsorg. Ett politiskt mantra möter verkligheten

Abstract

Vad var det för ord…? Kan det finnas en röd tråd här, funderade jag när jag fick uppdraget att skriva om Bräcke Diakonis och Göteborgs universitets seminarieserie på Jonsereds herrgård. Nej, knappast. Seminarierna handlade ju om tre så olika slag av verksamhet som skola, vård och omsorg. Men det fanns det. Fast de var två: ledarskap och värdegrund. I alla tre sektorerna ropas det nästan desperat efter dessa två faktorer. I skolan har föräldrar och lärare abdikerat från sitt vuxenansvar. I sjukvården verkar det historiskt inte ha funnits något ledarskap alls. Och i äldreomsorgen vågar ingen ännu ta täten i den oundvikliga frågan om ”äldreboomen”. Det verkar som om många av oss har tappat sin moraliska kompass. Även högre chefer och politiker, som borde gå i första ledet med sina visioner, uppträder vilset och tycker att ”andra” ska visa ledarskap. Jag tänker på Nils Ferlins barfotabarn som tappat sitt ord och sin papperslapp och sitter på handlarns trapp och gråter så övergivet. Vad är det för ord vi tappat bort? Solidaritet? Civilkurage? Empati? Medmänsklighet? Bertil Hansson, tidigare statsråd och numera högläsande volontär på Änggårdsbackens äldreboende, tror att ordet är tillit. Vet vi ens själva vilket ordet är? Eller väntar vi på att ”någon annan” ska hitta ordet – och därmed vår kompass i livet? I så fall lär vi nog få vänta.