Hjälp, är det någon som hör mig? En kvalitativ studie om ansvarsutkrävande inom hälso- och sjukvården

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att kritiskt granska möjligheterna till ansvarsutkrävande inom hälso- och sjukvården. Teori: Studien har sin utgångspunkt från Bovens teori om socialt ansvarsutkrävande samt relationen mellan aktör och forum och dess betydelse för möjligheten till ansvarsutkrävande. Tre utgångspunkter används i studien: IVO:s skyldighet att informera enskild om sitt agerande, den enskildes möjlighet att ifrågasätta och förhöra IVO samt den enskildes möjlighet att utdela sanktioner mot IVO:s agerande. Metod: Studien utgörs av en kvalitativ dokumentationsstudie där klagomål inkomna till IVO analyseras i syfte att granska hur möjligheterna till socialt ansvarsutkrävande ser ut. Resultat: Möjligheterna till ansvarsutkrävande inom hälso- och sjukvården är till viss del begränsade och inte alltid lika effektiva som i teorin. I situationer där dokumentationen brister möter den enskilde begränsningar i möjligheterna till ansvarsutkrävande. Även gällande bemötande har den enskilde stora begränsningar eftersom det ligger utanför IVO:s utredningsskyldighet. Överlag är möjligheterna till ansvarsutkrävande i Sverige relativt effektiva förutsatt att en korrekt dokumentation finns.