Är det modala verbet få vanligare i facktexter skrivna på svenska än i facktexter som har översatts från engelska? En kontrastiv studie

Abstract

Verbet få är högfrekvent i svenskan, och används i många sammanhang i många olika verbkonstruktioner. Dessa bruk av verbet gör att det kan ses som karakteristiskt för svenskan jämfört med motsvarande verb i andra språk (med betydelsen ’ta emot’). Uppsatsens hypotes är att konstruktionen modalt få + ett verb i infinitiv är vanligare i fackspråkliga texter skrivna på svenska än i texter översatta från engelska. Materialet har hämtats från en svensk-engelsk och engelsk-svensk parallellkorpus (databas med språkliga exempel), varefter särskilt intressanta exempel har studerats enligt Mårten Ramnäs modell med tre modala betydelser av få: ’nödvändighet’, ’tillåtelse’ och ’möjlighet’. Resultaten redovisas i tabellform för alla former av verbet, och för de specifika formerna infinitiv, presens, imperfekt samt supinum, och delas upp i vanliga och mindre vanliga ekvivalenter. Resultaten visar att de olika ekvivalenterna överensstämmer mer eller mindre bra med hypotesen, men i det stora hela är hypotesen bekräftad, då få är dubbelt så vanligt i svenska originaltexter som i översatta texter.