Slöjd som integrationsämne?

Abstract

Denna studie utforskar slöjdlärares perspektiv på slöjdundervisning för nyanlända elever och undersöker möjligheterna att använda slöjd som ett verktyg för integration inom den svenska skolan. Genom en kvalitativ metodansats, där intervjuer med verksamma slöjdlärare står i centrum, syftar arbetet till att kartlägga de diskurser som formar lärarnas syn på slöjdundervisningen och dess roll som potentiellt integrationsämne. Analysen fokuserar på hur lärarna beskriver sina erfarenheter och uppfattningar om slöjdens pedagogiska värde och dess bidrag till nyanlända elevers språkutveckling och sociala inkludering. Resultaten från studien visar att slöjdämnet ses som en unik plattform där praktiskt lärande möjliggör en rad positiva effekter för nyanlända elever, såsom ökad självkänsla, förbättrad språkförmåga och stärkt social tillhörighet. Lärarna lyfter fram slöjdundervisningen som en miljö där nyanlända elever får utrymme att uttrycka sig genom interaktion med andra elever, lärare och material. Slöjdlärarnas berättelser belyser ett behov av mindre undervisningsgrupper och mer resurser för att slöjden ska fungera fullt ut som integrationsämne. Studien understryker också vikten av att skolledare och beslutsfattare ger tillräckligt stöd och resurser till slöjdlärare för att effektivt kunna genomföra denna typ av anpassad undervisning. Studien bidrar till den pedagogiska diskussionen om hur praktisk-estetiska ämnen kan spela en central roll i integrationsarbetet i skolor, och erbjuder insikter för hur skolor kan förbättra sina strategier för att möta ett alltmer diversifierat elevunderlag. Studien visar på slöjdens potentiella dubbla roll som ett ämne för både lärande/ämneskunskap och som ett socialt verktyg, vilket öppnar för vidare forskning inom området.