“Eleven” - En Foucauldiansk-inspirerad diskursanalys av läroplanens formuleringar över tid med fokus på elever i behov av extra anpassningar i skolan och på fritidshemmet.

Abstract

Syftet med denna studie är att kvalitativt undersöka hur elever med behov av extra anpassningar och särskilt stöd beskrivs från 1962 fram till idag i Sveriges läroplaner. Studien ämnar även att undersöka hur de delar som behandlar fritidshemmet beskriver elever i behov av stöd. Materialet analyserades genom en Foucauldiansk inspirerad diskursanalys där diskursbrott och utestängningsprocedurer används för att studera analysmaterialet. Analysens resultat visar att utestängningsprocedurer förekommer i läroplanen och att elever utan behov av stöd tillhör den rådande diskursen med makt. Fritidshemmets eget kapitel 4 bidrar med dess tydliga gruppfokusering till utestängningsprocedurer och är därmed medskapare till det Foucault benämner som, den andre. De andra i detta fallet är elever i behov av extra anpassningar. Diskursbrott uppenbarades genom att elever i behov av stöd från år 1962 till idag beskrivits med flera ord som: sinnesslö, störningar och svårigheter. Elever utan behov av stöd beskrivs genom ord som eleven eller individen. Studiens diskussionsdel lyfter fram läroplanens osynliggörande och synliggörande. Begreppen inkludering och exkludering diskuteras ur olika perspektiv. Diskurser inom fritidshemmet och läroplanen diskuteras i relation till historien. Slutligen avslutas studien med en analys att ytterligare forskning behövs inom specialpedagogik och fritidshem samt att Sveriges utbildningar för Grundlärare i fritidshem bör innehålla fler högskolepoäng länkat till specialpedagogik.