”NEJ MEN OFTAST ÄR DET JU EN MAN OCH EN KVINNA SOM LEVER IHOP” En kvalitativ intervjustudie om biståndshandläggare inom äldreomsorgens tankar om heteronormativitet

Abstract

Syftet med studien var att undersöka hur biståndshandläggare inom äldreomsorgen förhåller sig till heteronormativitet i sitt arbete med de äldre och att undersöka om och i så fall hur heteronormativitet är en del av framställningen av den äldres familj och relationer. För att kunna undersöka detta genomfördes fem kvalitativa forskningsintervjuer med biståndshandläggare från olika enheter. Studien bygger på en induktiv ansats eftersom vi var ute efter förståelse och exploration. Studiens teoretiska ramverk består av ett socialkonstruktionistiskt perspektiv samt begreppet handlingsutrymme och de två normkritiska teorierna queer temporalitet och heterosexuell matris. Empirin analyserades sedan genom innehållsanalys. Resultatet visade på att biståndshandläggarna i vissa fall hade en heteronormativ bild av klienten och i andra fall var normkritiska. Framförallt märktes heteronormativiteten av i hur klientens familj framställdes samtidigt som de öppnade upp för en normkritisk bild av klientens nätverk. I mötet med den äldre återfanns ett tydligt likabehandlingsperspektiv som kan både vara heteronormativt och normkritiskt. Det fanns ett behov av att utveckla sin kunskap om heteronormativitet och HBTQ-personer, vilken skulle kunna öka biståndshandläggarnas handlingsutrymme.