Mind-mindedness hos mammor som har upplevt våld i en parrelation

Abstract

Syftet med studien var att undersöka våldsutsatta mammor som deltog i en intervention på Utväg Skaraborg, om det skedde någon förändring över tid i deras psykiska hälsa- och ohälsa samt traumatisk påverkan. Syftet var också att undersöka om det skedde någon förändring med utgångspunkt från mentalisering samt att undersöka sambandet mellan traumatisk påverkan och mentalisering. Vid undersökning av informanternas mentalisering var det ett särskilt fokus på mind-mindedness. Informanterna var 29 kvinnor som hade en insats från 2020–2022, som fick fylla i CORE-OM och IES-R samt beskriva sitt barn, innan- och efter stödinsats. Resultatet visade på en förändring mellan för- och eftermätningen, gällande den psykiska hälsan- och ohälsan samt traumatisk påverkan. Informanternas mentalisering visade ingen förändring över tid. Vid första mätningen av mentalisering och första mätningen av traumatisk påverkan fanns inget statistiskt signifikant samband. Men vid den första mätningen av mentalisering och andra mätningen av traumatisk påverkan fanns ett statistiskt signifikant samband. Ju högre mentalisering var vid första mätningen, desto lägre traumasymtom vid andra mättillfället. Slutsatsen i denna studie pekade på att det fanns indikationer på att stärka och vidareutveckla ett mer relationsinriktat arbetssätt i mötet med våldsutsatta omvårdnadspersoner, i syfte att förändra deras mentalisering över tid. Det innebär bland annat att personalen skulle förhålla sig mer icke-vetande när det är fokus på barnen, vilket menas att man intar ett mer nyfiket och utforskande förhållningssätt i mötet med omvårdnadspersoner. Vidare handlar även det relationsinriktade synsättet om att inte enbart ha ett individuellt fokus, utan också ett fokus på föräldraskapet, på barnen, men också ett fokus på föräldra-barn-dyaden.