Samsyn kring särskilt stöd i förskolan

Abstract

Skollagen (SFS 2010:800) 3 kap. 9 § och 10 § fastslår att förskolans undervisning ska vara likvärdig och utgå från barnens bästa. Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som behöver mer ledning, stimulans eller särskilt stöd. Dock framgår det i Skolinspektionens granskning att undervisningen i förskolan inte är likvärdig på grund av kvalitativa skillnader i förskolors arbete med särskilt stöd (Skolinspektionen, 2017). Mot bakgrund av detta genomfördes en utvecklingsstudie vid en förskola där samtliga avdelningar har barn i behov av stöd. På förskolan genomfördes en förändring på ett redan befintligt återkommande veckomöte genom att punkten ”Särskilt stöd” lades till på protokollet. Utvecklingsstudien syftar till att undersöka om diskussion och reflektion i grupp kan bidra till att skapa samsyn och kollegialt lärande, samt stärka personalens möjlighet att bedriva arbete som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet för barn i behov av stöd. Studien utgick från frågeställningar om hur förskollärare och rektor resonerar om sina möjligheter att bidra med medierande redskap för ökad samsyn. Studien undersöker också vilka möjligheter och utmaningar förskollärare upplever i arbetet med särskilt stöd. Studiens empiriska material genererades via observation, loggbok och intervju. I resultatet framkommer att utvecklingsstudiens förändring bidragit till att synliggöra förskollärarnas behov och önskemål om stöd. Respondenterna uttrycker att förändringen har skapat förutsättningar för ökad samsyn och samarbete. Samtidigt kräver intersubjektiva diskussioner öppenhet av arbetslagen för att de ska kunna identifiera utmaningar och möjliggöra stöttning, vilket erfordrar trygghet, både i arbetssättet och med kollegor.