Hur betraktar vi en tavla? En spatio-temporal matematisk modell för ögats attraktionsområden på en tavla

Abstract

I detta arbete undersöks ögonrörelser på tavlan Terrassen vid Sainte Adresse (1867) av Claude Monet, med hjälp av en stokastisk modell som simulerar hur betraktarens blick förflyttas på tavlan. Modellen baseras på ögonrörelsedata från 20 försökspersoner som observerade tavlan i tre minuter, där modelleringen begränsats till de första 30 sekunderna. I analysen används sackader och fixeringar för att beskriva ögonrörelser. Sackader refererar till snabba ögonrörelser mellan fixeringspunkter, medan fixeringar avser perioder när ögonen fokuserar på en specifik punkt. Inledningsvis används mean-shift-klustring för att identifiera de intressanta områdena på tavlan. Därefter tillämpas Markovkedjor för att modellera övergångarna mellan dessa områden, och slutligen används en skattning av intensiteten av fixeringsmönstret och sackadlängderna för att positionera fixeringarna inom varje attraktionsområde. Huvudsyftet med arbetet är att utveckla en modell som återskapar fixeringspunktmönster med hänsyn till fokusförflyttningar mellan tavlans olika attraktionsområden och därmed introducera nya verktyg för ögonrörelseanalys. Analys av attraktionsområden genom klustring av fixeringspunkter är inget nytt inom konstvetenskaplig analys av betraktarens fokus men det har inte tidigare kombinerats med punktprocesser. För att bedöma hur väl modellen återskapar faktiska ögonrörelser, utvärderas modellen genom två statistikor, den totala sackadlängden och det konvexa höljet av fixeringspunkter. Resultaten visar att den utvecklade modellen framgångsrikt kan återskapa de grundläggande mönstren i fixeringspunktdata.