Det ska gynna eleven – en studie om behovsbedömning av svenska som andraspråk

Abstract

Svenska som andraspråk är det enda behovsprövade ämnet i den svenska grundskolan i dag. Skolförordningens bestämmelser (SFS 2011:185, 5 kap. 14 §) definierar vilka elever som har rätt till undervisning i svenska som andraspråk, och skolorna är skyldiga att undersöka behovet hos dessa elever. För detta krävs en behovsbedömning med ett rektorsbeslut. Denna uppsats behandlar fenomenet behovsbedömning av ämnet svenska som andraspråk, med syftet att beskriva hur den genomförs i skolpraktiken, hur de gällande kriterierna enligt styrdokumenten fungerar, samt vilka kriterier och faktorer som påverkar bedömning och rektorsbeslut. Studiens material är insamlat genom en kvalitativ enkätundersökning och två kvalitativa intervjuer. Materialet kategoriserades och analyserades utifrån en ramfaktormodell av Gustafsson (1999). Av resultatet framkommer det att en fungerande behovsbedömning finns hos majoriteten av respondenterna, även om det finns vissa svårigheter att tillämpa endast styrdokumentens kriterier på allt heterogena elevgrupper. Generellt tas det hänsyn till elevers individuella förutsättningar och det mest avgörande för bedömningen är resultatet av språkkartläggningen. Studiens resultat visar även att skolornas resurser påverkar behovsbedömning och framförallt undervisning, som gör att elever som fått beslut om att läsa svenska som andraspråk undervisas av en svensklärare i samma grupp med elever som läser svenska. Det mest framträdande i resultatet är lärarnas utgångspunkt vid behovsbedömningen, som har fokus på vad som mest gynnar den enskilda eleven. Inställningen inrymmer både omsorg om elever och ett långsiktigt perspektiv på andraspråksutvecklingen.