Något att språka om - Ett etnografiinspirerat utvecklingsarbete om språkutvecklande undervisning och lärmiljöer utomhus i förskolan Namn: Marina

Abstract

Utomhusvistelsen i förskolan består ofta av den fria leken och språkförståelseundervisning bedrivs inte i samma utsträckning som inomhus. Det är ett problem att denna form av undervisnings omfång, kvalitet och karaktär upplevs som ojämn av pedagoger. Vårt syfte är därmed att undersöka hur språkförståelseundervisningen bedrivs av pedagoger utomhus på förskolan, hur lärmiljöerna ser ut nu och hur dessa skulle kunna utvecklas och organiseras för att öka tillgänglighet, delaktighet och språkundervisning. Våra frågeställningar är: • Hur bedrivs språkförståelseundervisningen utomhus idag och hur skulle den kunna utvecklas? • Hur ser lärmiljöerna utomhus ut idag och hur skulle de kunna organiseras och göras mer tillgängliga för aktiviteter för språkförståelse? Vi genomförde en etnografisk undersökning som startades med två intervjuer med pedagoger på förskolan för att få en nulägesbild, sedan gjordes observationer vid åtta tillfällen under fyra veckor för att samla in empiri. Vi analyserade empirin i varje frågeställning utifrån intervjuerna, social mediering, proximal utvecklingszon samt jämfört med tidigare forskning. Ett viktigt resultat vi upptäckte var att det faktiskt utförs omfattande språkförståelseundervisning på enheten där de flesta pedagogerna arbetar aktivt med intresse, glädje, härvarande, bekräftande, utmanande och uppmuntran av barnen. Pedagogerna använder omfattande verbalt språk, gester och kroppsspråk i den sociala interaktionen och tog tillvara på barnens tankar, känslor och visade respekt. Ett oväntat resultat var användningen av TAKK, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation; det är tänkt som ett komplement/förstärkning till det verbala språket, men användes ibland som en ersättning till verbalt språkande istället. Ett resultat gällande lärmiljöerna var att det var en ojämn mängd med bildstöd, tecken och symboler där vissa delar av gården hade en uppsättning med bildstöd medan andra ställen ute på gården saknade dessa helt. Ett oväntat resultat är att lekförrådets dörr är ständigt låst, vilket begränsar barnens självständighet/möjligheter till att komma åt lekmaterial. Det resulterade i att barnen hämmades och stördes i såväl lek som utvecklingsmöjligheter och satte krav på barns kommunikationskunskaper.