Det verbala språkets inverkan på lek och kommunikation i förskolan

Abstract

Läroplan för förskolan (Lpfö18) lyfter fram språkets betydelse i flera aspekter inom lärandemomenten och barnens identitetsskapande (Läroplan för förskola [Lpfö18], 2018). Samtidigt lyfter man fram lekens betydelse som grund för utveckling, lärande och välbefinnande och framför allt att leken ska ha en central plats i utbildning på förskolan. Språk och lek är alltså två viktiga, om inte de viktigaste elementen i förskolan och barnens utveckling. Relationen mellan dessa är dock inte klart uttryckt i förskolans läroplan. Därför vill vi med denna studie undersöka hur förskollärare uppfattar att det verbala språket påverkar interaktionen och kommunikationen mellan barn i åldrarna 3–6 år under lekstunder och vilka strategier man anser stödjer barns användning av det verbala språket i leken. Frågeställningar med denna studie är: 1. Hur beskriver förskollärare relationen mellan barnens verbala språk och lek och dess betydelse för utveckling av leken? 2. Hur beskriver förskollärare strategier för att stödja barn att använda det verbala språket i lek? Studien utgår från en fenomenografisk ansats för att ta reda på förskollärarnas uppfattningar. Detta genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod med sex stycken halvstrukturerade intervjuer där förskollärare från olika förskolor deltog. Materialet från intervjuerna analyserades systematiskt genom sju faser enligt den fenomenografiska analysmodellen. Analys av det empiriska materialet resulterade till tre teman med sex kategorier. Resultaten visar att förskollärare ser det verbala språket som ett centralt verktyg för lekens utveckling, där det möjliggör förhandlingar, fantasi, reflektion och socialisering. Samtidigt framkommer att bristande verbal förmåga kan leda till utanförskap. Förskollärare betonar pedagogens roll som avgörande för att stödja barns språkutveckling i leken.

Description

Keywords

Förskolelärare, lek, samspel, verbalt språk, uppfattning, fenomenografisk ansats

Citation