Perspektiv av omsorg i undervisningen En etnografisk studie av hur omsorg framträder och påverkar lärande och utveckling för elever i anpassad grundskola som läser ämnesområden

Abstract

Syftet med studien är att undersöka hur omsorg tillämpas för att främja lärande och utveckling för elever inom anpassad grundskola som läser ämnesområden. Det insamlade datamaterialet har analyserats tematiskt med stöd av socialkognitiv teori. Begreppet self-efficacy, även kallat självtillit eller självförmåga, är centralt inom denna teori och utgör tillsammans med Noddings omsorgsteori kärnan i analysen. Denna etnografiska studie bygger på 50 timmar kvalitativa videoobservationer, tillsammans med deltagande observationer och fältanteckningar av den pedagogiska praktiken på två anpassade grundskolor. Resultatet visar att lärares och paraprofessionellas förväntningar på elevernas förmågor, samt hur omsorg tillämpas, har en betydande inverkan på elevernas self-efficacy och därmed deras förutsättningar för lärande och utveckling. I resultatet framträder tre perspektiv av omsorg, vilka benämns som främjande, assisterande och hämmande. Dessa perspektiv är inte etablerade i tidigare forskning utan har utvecklats utifrån studiens insamlade empiri. Främjande omsorg gestaltas av höga förväntningar, samtidigt som kraven anpassas efter elevens aktuella nivå av kognitiva, sociala och emotionella förmågor. Assisterande omsorg tillhandahåller praktiskt stöd för att möjliggöra aktivt deltagande i undervisningen, samtidigt som elevernas omvårdnadsbehov tillgodoses. Hämmande omsorg karaktäriseras av låga förväntningar och begränsad delaktighet, vilket kan ha negativ påverkan på elevernas motivation och delaktighet.