Bakom kulisserna på filmfestivalen. Om frivilligarbetets metaforer och motsättningar

Abstract

Eftersom jag själv arbetar på Göteborgs studentradio där nästan allt arbete görs av frivilliga, har jag kommit att fundera över det här sättet att organisera kultur. Det finns ett stort intresse för att arbeta med kultur i Sverige, ett intresse som inte motsvaras av ekonomiska möjligheter. När jag började fördjupa mig i litteratur kring frivilligarbete, kultur och organisation fann jag att mycket av litteraturen använde sig av vaga och mystifierande begrepp när de talade om arbete i kulturorganisationer och frivilligarbete. Jag blev nyfiken på ifall detta sätt att uttrycka sig i litteraturen hade någon motsvarighet i hur de som arbetar frivilligt i kulturorganisationer uttrycker sig. Jag ville undersöka hur man talar och skriver om frivilligarbete i kulturorganisationer. Utifrån tanken att det är genom berättandet som vi skapar mening i vår värld ville jag se på det som olika berättelser om frivilligarbete och kulturorganisation. Jag valde Göteborgs filmfestival som ett exempel på en kulturorganisation som till stor del är beroende av frivilligarbete. Jag intervjuade fyra ”volontärer”, och två personer på personalavdelningen. Med utgångspunkt i dessa olika berättelser om filmfestivalen, satte jag ihop min egen ”berättelse”, en metod som kallas narrativ analys. Grunden i berättelsen är min analys av både intervjupersonernas berättelser och berättelser från litteratur kring ämnet, där jag utifrån Bakhtin har sett tal om kultur, organisation och frivillighet som olika genrer. Jag fann att i allt detta tal om frivilligarbete fanns det mängder av motsättningar. Jag blev därför intresserad av avgränsningar och definitioner. Det var när jag försökte avgränsa ett ord som jag insåg att dessa motsättningar var nödvändiga för ömsesidig förståelse. Det går inte att förstå ”globalt” utan relationen till ”lokalt”. Jag började sätta ord bredvid eller i motsats till varandra för att se vad som uppstod. Hur kan man till exempel förstå ordet arbete? Om arbete är något vi gör för pengar, för brödfödan, något som förstås som motsatsen till ”fritid”, hur är då ”frivilligarbete” möjligt? Hur kan något som inte är betalt vara ”arbete”? Som en motkraft till pengar, såg jag identitet som ett viktigt begrepp för att förstå frivilligarbete. Denna identitet kan dock inte existera utan att hitta ett sätt att förhålla sig till motsatsparet betalt-obetalt. Jag tror att frivilligarbete i kulturorganisationer måste förstås i just detta spänningsfält av motsättningar.