Skattetillägget och dess förenlighet med artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen

Abstract

Frågeställning

Drabbas den skattskyldige av dubbelbestraffning när denne påförs både skattetillägg och döms för brott enligt skattebrottslagen?

Sammanfattning

Av artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet i Europakonventionen framgår att den som en gång blivit dömd eller frikänd av domstol för brott ska vara skyddad mot nytt åtal och ny dom i samma sak, dvs. principen om ”ne bis dem” eller det så kallade dubbelbestraffningsförbudet.

En central fråga som länge varit föremål för en omfattande diskussion och debatt är huruvida det svenska skattetillägget strider mot artikel 6 i Europakonventionen. Både i motiv och i praxis synes man numera vara enig om att ett påförande av skattetillägg bör förstås som en anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 6. Som en följd härav har det vidare ifrågasatts om ett skattetilläggsförfarande och ett straffrättsligt förfarande vid lämnade av en oriktig uppgift är förenlig med dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet. Det har alltså ifrågasatts om ett och samma förfarande, lämnande av oriktig uppgift till ledning för taxering enligt det svenska rättsystemet i praktiken beivras två gånger: å ena sidan genom påförande skattetillägg enligt 5:1 TL och å andra sidan genom att dömas till straffansvar för skattebrott enligt 2 § SBL. I detta sammanhang har det vidare ifrågasatts om den skattskyldige drabbas av dubbelbestraffning när denne påförs såväl skattetillägg som straff för vårdslös skatteuppgift. Dessa frågor har behandlats i samband med införandet av en ny lagstiftning som bygger på Regeringens proposition 2002/03:106. Även HD och Regeringsrätten har tagit ställning till dessa frågor.

Denna uppsats behandlar frågan hur det går att motivera att förfarandet lämnade av oriktig uppgift delas upp i två brott för att sedan staten ska kunna straffa den skattskyldige två gånger för samma sak.