Klassningssällskapens ansvar

Abstract

Klassningssällskapen spelar en mycket viktig roll inom sjöfartsnäringen. Deras mångåriga erfarenhet och omfattande forsknings- och utvecklingsarbete har gjort dem till en av de absolut viktigaste källorna till kunskap om fartygsdesign och sjösäkerhet. Det är på grundval av denna kunskap som de utformar sina klassningsregler. Klassningsregler i enlighet med vilka de på uppdrag av redare klassar fartyg. Redaren är dock långt ifrån den ende som intresserar sig för ett fartygs klass. Det är en mängd olika aktörer inom sjöfartsnäringen som lägger ett fartygs klass till grund för beslut som de har att fatta. Detta gör att klassningssällskapen genom den information som de förmedlar genom utfärdandet av ett klasscertifikat i realiteten styr en mängd olika personers ageranden. Fem av de större klassningssällskapen har dessutom ingått avtal med svenska sjöfartsverket genom vilka sjöfartsverket till dessa klassningssällskap delegerat utfärdandet av vissa certifikat och de inspektioner och besiktningar som föregår de samma. På grund av den viktiga roll klassningssällskapen spelar och de stora ekonomiska värden som står på spel inom sjöfartsbranschen blir frågan om klassningssällskapens ansvar av stort intresse. Uppsatsen behandlar klassningssällskapens ansvar både gentemot kontraktspart och gentemot tredje man. Vidare behandlas deras möjligheter till friskrivning från ansvar. Slutsatserna är att klassningssällskapens ansvar gentemot privata avtalsparter är ett culpaansvar som är att betrakta som ett rådgivar- eller informationsansvar vilket innebär att de gentemot dessa personer har ett metodansvar, detta innebär sin tur att de inte har något resultatansvar. Klassningssällskapens kontraktuella ansvar gentemot sjöfartsverket är ett regressansvar som reglerats på EG-nivå. Det faktum att 2:2 skadeståndslagen för ansvar gentemot tredje man för ren förmögenhetsskada kräver att skadan uppkommit i samband med brott gör att klassnings- sällskapen inte kan hållas ansvariga gentemot tredje man för sådan skada med mindre att man kan använda sig av något slags specialkonstruktion. Den variant som torde ligga närmast till hands då det gäller frågan om klassningssällskaps ansvar är att åberopa de möjligheter till undantag från regeln i 2:2 skadeståndslagen som stadgas i förarbetena till lagen. Att klassningssällskap av domstol skulle anses ansvariga för ren förmögenhetsskada som drabbat tredje man är emellertid inte troligt, bara möjligt. Förutsatt att adekvat kausalitet föreligger mellan en oaktsamt utförd klassning av ett fartyg och person- eller sakskada som drabbat tredje man är klassningssällskapet enligt 2:1 skadeståndslagen ersättningsansvarigt. I sammanhanget har framförallt diskuterats betydelsen av den grad av kontroll som klassningssällskapet kan anses ha över fartyget samt betydelsen av att den skadelidande satt sin tillit till fartygets klass eller inte. Det är dock på grund av avsaknad av svensk praxis i frågan inte möjligt att dra några säkra slutsatser rörande vad som krävs för att adekvat kausalitet skall anses föreligga. När det gäller frågan om klassningssällskapens möjligheter att friskriva sig från ansvar är möjligheterna att friskriva sig från ansvar för eget uppsåt och egen grov oaktsamhet mycket små. Det finns dock vissa möjligheter att friskriva sig från ansvar för anställdas grova oaktsamhet. Klassningssällskapen har däremot relativt goda möjligheter att friskriva sig från ansvar för vanligt oaktsamhet. Förutsatt att en friskrivningsklausul anses vara giltig gäller den också i förhållande till tredje man som åberopar kvasikontrakt och i förhållande till tredje man som framfört direktkrav gentemot klassningssällskap. I den mån friskrivningen omfattar friskrivning från ansvar gentemot tredje man gäller friskrivningen, underförutsättning att den återfinns i ett dokument som uppvisats för den skadelidande tredje mannen, även i förhållande till tredje man som åberopar de möjligheter till undantag från 2:2 skadeståndslagen som stadgas i förarbetena. Det kan däremot antas att en friskrivningsklausul inte är tillämplig gentemot tredje man som inte förlitat sig på fartygets klass.