Så sa han väl inte, Mamma - Överföring av svordomar till svenska undertexter i den brittiska filmen Billy Elliot.

Abstract

Syftet med denna uppsats är att belysa en del av problematiken kring undertextning av utländska filmer. Analysen är begränsad till överföringen av svordomar till svenska undertexter i den brittiska filmen Billy Elliot (2000) och ger svar på bland annat följande frågor: Vilka funktioner fyller svordomar? Vilka strategier använder undertextare vid översättning av svordomar i talade repliker till skrift i undertexter? Vilken effekt har resultatet av överföringen? Undertextning av film i olika media utförd av olika undertextare kan naturligtvis variera i utformning och kvalitet. Resultatet av överföring från tal till skrift i undertexter kan dels bero på normer, men också på undertextarens arbetssituation framförallt med tanke på tid och hjälpmedel. Oavsett undertextarens ambition, intention och arbetssituation bör det ligga i dennes natur att vilja använda de ingreppsstrategier som kräver minst justeringar av talet i replikerna. Trots detta finner jag ett relativt lågt antal av ingreppskategorin strykning i förhållande till vad jag hade förväntat mig. Det allra vanligaste ingreppet har visat sig vara utbyte. Ingreppet utbyte är dock mer komplicerat att analysera än andra ingreppsstrategier eftersom det i en del fall har att göra med gradering av svordomar, vilket i sin tur är svårt att göra utan en omfattande undersökning. Jag har av denna anledning gjort ”dubbla” analyser för denna kategori. Genomgående kan sägas att den av mina analyser där svordomarna graderas efter styrka tyder på högre nedtonande effekt än den där ingen sådan gradering görs. Jag tror att denna nedtonade effekt av svordomar i undertexter eventuellt kan påverka tittarnas förståelse av nyanser i engelskan och anser därför att mer forskning kring undertexter bör göras för att öka medvetenheten om dess effekt, särskilt med tanke på att undertexter utgör en stor del av den sammanlagda textmängd många människor läser.