Fackliga stridsåtgärder och argumenten för att förbjuda dem

Abstract

Strejker och andra stridsåtgärder är grundläggande för att arbetare ska kunna få genomslag för sina krav. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder har växt fram i maktkampen mellan fackföreningarna och arbetsgivarna. Lagstiftningen har sedan huvudsakligen begränsat stridsrätten. 1975 infördes dock rätten till fackliga stridsåtgärder i grundlagen. Arbetsdomstolen inskränkte trots detta möjligheterna till stridsåtgärder genom Britanniadomen 1989. Detta ledde till lagändringar som delvis upphävde den nya praxisen. Vilka argument har arbetsgivarna använt sedan dess för att förbjuda stridsåtgärder? Vilka motargument har använts av fackföreningarna och hur har domstolen tagit ställning? Hur kommer domstolen lösa rättsfrågor i framtiden och vilka argument är då användbara för facket? Uppsatsen är skriven utifrån ett rättskonstruktionistiskt perspektiv. Rätten ses som tankekonstruktioner skapade av människor. Att rätten saknar självständig existens innebär att rättsvetare inte kan beskriva rätten utan att påverka den. ”Gällande rätt”-ideologin kritiseras för att den upprätthåller en låtsad enighet kring rättskällor och hur rättsfrågor ska lösas. Detta gör att jurister kan smita från sitt ansvar för sin delaktighet i att upprätthålla konstruktionerna. Författaren är öppen med att hans lojalitet ligger hos fackföreningarna och att det är önskvärt att stridsrätten inte begränsas. Uppsatsen sätter in de fackliga stridsåtgärderna i sitt historiska och rättsliga sammanhang. Sedan redovisas de etablerade rättsföreställningarna kring stridsåtgärder. Huvuddelen av uppsatsen utgörs av en genomgång av arbetsgivarnas argument för att förmå Arbetsdomstolen att förbjuda stridsåtgärder. Utöver normargumenten som hänför sig till auktoritativa källor som allmänna rättsgrundsatser, lag och EG-rätt redovisas de argument som hänför sig till värderingar och konsekvensanalyser. Fackföreningarnas motargument redovisas liksom domstolens ställningstagande. Arbetsgivarnas misslyckande försök att förbjuda stridsåtgärder gör att det nu finns etablerande uppfattningar kring rättsfrågor som tidigare var oklara. Stridsrätten har stärkts framförallt genom att domstolen 2003 tydligt tagit ställning att grundlagen hindrar att stridsåtgärder begränsas utan lagstöd. För rättsfrågor där det inte finns någon entydig etablerad lösning redogörs för de argument facken kan använda för att stridsåtgärder ska anses tillåtna. När arbetsgivaren har tecknat kollektivavtal behöver utomstående fack vara noga med att inte framföra krav som kan tolkas som att de försöker undantränga befintliga avtal. En osäkerhet utgörs även av att domstolen i Vaxholmsmålet 2005 öppnat upp för fredsplikt enligt EG-rätten. Dömer EG-domstolen till arbetsgivarnas förmån förändras förutsättningarna för den svenska modellen.