Begränsningar i rätten att friskriva sig från grov culpa och uppsåt

Abstract

I många rättskällor finns uttryckt att det finns en allmän avtalsrättslig princip som stadgar att det inte är tillåtet att friskriva sig från grov culpa och uppsåt. Det har i andra rättskällor dock uttryckts att så inte skulle vara fallet. Denna uppsats utreder stödet för en eventuell princip och pekar på undantag och svagheter.

Uppsatsen behandlar också framtidsfrågor, det vill säga hur en princip skulle kunna utformas eller förbättras eller om det skulle vara mer motiverat att inte ha någon princip alls. Framställningen kretsar mycket kring frågan om förutsebarhet. Att en princip är tydlig är viktig för rättssäkerheten och förutsebarheten och det är därför frågan har behövt utredas.

Som stöd för principen finns ett viktigt rättsfall och ett uttalande i förarbetena till 36 § AvtL men det finns också rättsfall som talar för avtalsfrihet på området. Slutsatserna blir därför att det är en oklar rättsfråga huruvida det finns en princip om att man inte skulle få friskriva sig från grov culpa och uppsåt. Däremot kan en prognos för vad HD skulle döma i frågan ligga närmare att en sådan princip skulle upprätthållas, dock med undantag, men fram till dess är frågan oklar.