Våldtäkt En analys av förundersökningar, rättsfall och lagtext

Abstract

Brottet våldtäkt är ett grovt sexualbrott som kränker offrets integritet och person. Trots detta ser åtalsstatistiken mörk ut i Sverige. De flesta förundersökningar läggs ned eller leder till negativa åtalsbeslut. Syftet med min uppsats var att utifrån en undersökning och analys av tio utvalda förundersökningar se om det fanns något samband mellan de förundersökningar som ledde till åtal. Jag ville med uppsatsen utröna om det fanns brister i förundersökningarna som medförde att åtal sällan väcktes. I de förundersökningar jag redogör för har jag inte kunnat urskilja att polisen begått några grova misstag. Utgången av förundersökningarna styrs snarare av den misstänkta gärningsmannens handlande. Krasst skulle jag kunna påstå att det är endast i fall där gärningsmannen orsakar offret stora fysiska skador eller där gärningsmannen försäger sig under förhör som förundersökningarna leder till åtal. I de flesta fall medger mannen att ha haft sex med kvinnan men under bådas samtycke, vilket leder till att kvinnan måste bevisa att samlaget skett mot hennes vilja. Något som inte är alls lätt då brottet oftast sker utan vittnen och sällan medför stora fysiska skador. Kvinnan har då bara sitt ord mot mannens. För att belysa problematiken från flera håll har jag intervjuat en rådman, en vice chefsåklagare, en samordnare på Brottsofferjouren och en kriminalinspektör. I uppsatsen redogör jag också kort för den nya sexualbrottslagstiftningen som kom 1 april 2005 och analyserar även tre rättsfall från HD som behandlar bevisvärderingsfrågan.