Sammanhangsbrister i elevtexter

Abstract

I denna uppsats undersöks hur 18 gymnasieelever i åk 1 lyckas med att skapa sammanhang i sina texter. Det överordnade syftet är att undersöka hur eleverna utnyttjar möjligheterna att bygga upp och markera avsnitt och stycken. Utifrån resultaten förs därefter en didaktisk diskussion. Ett annat syfte är att pröva huruvida ledfamiljsanalys är ett bra verktyg för att bedöma bra eller dålig styckeindelning. Metoderna som används i undersökningen är makrostrukturanalys, referensbindnings- och ledfamiljsanalys. I kapitlet bakgrund och tidigare forskning presenteras bland annat Eva Östlund-Stjärnegårdhs avhandling Godkänd i svenska? (2002). En av hennes slutsatser är att referensbindningsanalys i samband med styckeindelningsanalys kan vara ett bra redskap för att komma åt den röda tråden i en text. Ytterligare en studie som presenteras är Wikborg & Björks (1989), vars undersökning baseras på universitetsstuderandes bindningsbrister. Författarnas resultat visar att vilseledande styckeindelning är en av de vanligaste bindningsbristerna. Denna undersöknings resultat visar fem olika typer av sammanhangsbrister, där en eller flera återfinns i samtliga av texterna: vag relation mellan avsnitt och textens makrotema, vag relation mellan stycke och avsnittsrubrik, vag relation mellan stycken/osammanhängande avsnitt, osammanhängande stycke och omotiverat byte av stycke. De två mest frekventa sammanhangsbristerna i materialet är vag relation mellan stycken/osammanhängande avsnitt, som återfinns i 15 av texterna, och osammanhängande stycke, som återfinns i 17 av texterna. Resultatet visar också att alla 18 texter är styckemarkerade, dock är inte alla korrekt styckemarkerade. Fem av texterna har den så kallade hybridformen där en ny rad används för att markera ett nytt stycke. Undersökningen visar också att ledfamiljsanalys i stort är användbar som metod för att bedöma texters kvalitéer och brister när det gäller sammanhang. Det som talar för metoden är att den på ett tydligt sätt visar huruvida en text t.ex. har en röd tråd, dvs. om den har en central ledfamilj eller ej. Den visar också tydligt hur stycken kan eller bör indelas efter tematiska ledfamiljer. Det som talar emot metoden är att den inte följer upp referenter som skribenten inte följer upp, dvs. att det finns en avsaknad av tematiska ledfamiljer i en text. Ytterligare något som talar emot metoden är det tidskrävande arbetet.