Ideal möter realitet – inkludering och exkludering. Diskurser i en gymnasiefriskolas arbete kring elever i läs- och skrivsvårigheter.

Abstract

Syfte Syftet med studien var att undersöka hur rektor och två specialpedagoger på en gymnasiefriskola beskriver organisation och arbetsprocesser för och med elever i läs- och skrivsvårigheter. Syftet var även att studera huruvida informanternas tal om dessa elever innebär att man uttrycker att eleverna inkluderas i verksamheten eller om eleverna tycks exkluderas i vissa sammanhang. Teori Det teoretiska perspektivet sociokulturell teori innebar dels en tonvikt på att elevens svårigheter uppstår i samspel med den omgivande miljön, dels en tonvikt på språk och kommunikation. Det sistnämnda betyder att informanternas tal, s.k. diskurser, om arbetet kring elever i läs- och skrivsvårigheter också uttrycker en social praktik, dvs. att talet får konsekvenser för de handlingar som utförs. Metod Med den kvalitativa forskningsintervjun som grund användes diskursanalys som metodologisk ansats. Intervjuerna spelades in, transkriberades och kategoriserades utifrån frågeställningarna vilka förutsättningar som finns på skolan för inkludering, hur skolan förebygger och undanröjer hinder för inkludering samt vilka möjligheter och hinder det finns för inkludering. Utsagorna analyserades utifrån vilka diskurser som informanternas beskrivningar ger uttryck för samt vilka konsekvenser dessa diskurser kan få för det praktiska arbetet. Resultat Studiens resultat visade på de svårigheter som kan uppstå i en skola när inkluderingstankens ideal möter till exempel ekonomisk och organisatorisk realitet. De diskurser som framträdde var den effektivitetsinriktade diskursen, den diagnostiska diskursen, den formalistiska diskursen, expertisdiskursen, ansvarsdiskursen och den dialogiska diskursen. Konsekvensen av de olika diskurserna för elever i läs- och skrivsvårigheter innebar att merparten av dessa diskurser på olika sätt riskerar att exkludera elever i läs- och skrivsvårigheter i skolans verksamhet. Då den dialogiska diskursen fick inflytande över processerna genom att lärare och elevers röster tilläts göra sig hörda i arbetet kring elever i svårigheter tycktes det emellertid leda till att elever i läs- och skrivsvårigheter inkluderades. En viktig slutsats av studien var således att på den aktuella skolan söka utveckla samverkan mellan lärare och specialpedagoger för att tillsammans åstadkomma förändringar i elevens hela studiesituation till exempel i arbete med åtgärdsprogram och språkutvecklande, inkluderande undervisning.