Rödebymålet - i ljuset av människans psykologiska funktioner

Abstract

Vad en människa tänkt och känt vid brottstillfället är inte någon enkel sanning som vi utomstående kan ge ett tydligt svar på. Det blir inte lättare för domstolens ledamöter när de skall avgöra dessa frågor ur en straffrättslig synvinkel. Hur kan juristerna med säkerhet uttala sig om vad som försiggått i gärningsmannens hjärna i brottsögonblicket och hur skall de gå tillväga för att fastställa det subjektiva rekvisitet? Dessa frågor tillsammans med flera andra psykologiska aspekter har varit i fokus för vårt examensarbete som till största delen har tagit avstamp i hur komplicerade frågeställningarna blir när de kombineras med psykiska störningar hos gärningsmannen. Även teorier kring människans reaktioner på hot och stress har varit en viktig del i arbetet som har syftat till att belysa hur de olika områdena samspelar med varandra. Det rättsfall som ledde oss in på ämnet var det uppmärksammade Rödebymålet från 2007 där tingsrätten ogillade åtalet för mord på den grunden att gärningsmannen ansågs ha saknat uppsåt på grund av att han varit så omedveten om sina handlingar i gärningsögonblicket. Hovrätten gjorde därefter bedömningen att uppsåt visst förelegat men valde av olika anledningar att inte utdöma något straff för de brott han ändock dömdes för. Vi fann det intressant att sätta de rättsliga aspekterna i relation till de psykologiska och belysa de juridiska svårigheterna med liknande avgöranden. Framförallt olikheten i de rättsliga instansernas bedömningar öppnade upp för diskussion och vi fick i uppsatsen anledning att vidga vyerna till att omfatta flera olika samhällsområden.