Handdatorn. Hjälper den elever med utvecklingsstörning och talsvårigheter att kommunicera bättre?

Abstract

Syfte: Syftet med studien var att undersöka om handdatorer utgör en möjlighet att utvidga kommunikationsmöjligheterna för elever med utvecklingsstörning samt talsvårigheter och i jämförelse med elvernas användning kommunikationskarta och teckenkommunikation. Tanken var också att kunna förbättra innehållet i handdatorn för att anpassa det till elevernas behov. Teori: Aktionsforskning är den forskningsansats som inspirerat utvecklingsarbetet. Metod: Genom att använda strukturerade frågeformulär till föräldrar och personal, har dessa givit sin syn på hur eleverna använder sig av de olika kommunikationssätten. Egna observationer av eleverna vid tillfällen då de använt sina handdatorer är också en metod som använts. Resultat: Handdatorn utgör ett komplement till elevernas övriga sätt att kommunicera. Den skulle kunna användas mer frekvent, för att detta ska bli möjligt krävs vissa förutsättningar. Den tekniska biten måste fungera tillfredsställande, tillgången till teknisk support måste vara god och någon måste vara kunnig i programmering. Datorns innehåll har betydelse, innehållet ska bidra till att elverna blir motiverade att använda sin handdator. Personalens attityder och förhållningssätt spelar en avgörande roll, personalen måste se handdatorn som ett pedagogiskt hjälpmedel som kan utveclas. Även vissa förutsättningar hos elverna krävs, viss intellektuell kapacitet och fysisk förmåga att hantera hjälpmedlet. Studien har visat att handdatorn används även i hemmiljön. Föräldrarnas roll är betydelsefull, de har rätt att medverka när det gäller handdatorns innehåll.