Begränsad skattskyldighet för fysiska personer med inriktning på begreppet stadigvarande vistelse, samt beskattning av artister

Abstract

Resumé

Uppsatsen behandlar begränsad skattskyldighet för fysiska personer i Sverige, med inriktning mot begreppet stadigvarande vistelse och beskattning av artister och idrottsmän. Det råder en viss oklarhet i svensk rätt om vad som utgör stadigvarande vistelse i Sverige som kan leda till obegränsad skattskyldighet. En del av bedömningen av om en vistelse är stadigvarande är att avgöra om tillfälliga avbrott i vistelsen bryter tidsräkningen för vistelsen i Sverige. Skatteverket har bidragit med ett ställningstagande i förhoppningen att göra tillämpningen mer enhetlig och detta ställningstagande analyseras närmare i ljuset av lagstiftning och praxis. Bakgrunden till Skatteverkets ställningstagande om stadigvarande vistelse och tillfälliga avbrott, var en fråga till Skatteverket rörande en idrottsmans vistelse i Sverige. Artister och idrottsmän är en yrkeskategori som inte sällan förflyttar sig mellan stater och därmed stöter på problematiken med vistelsens längd. Begränsat skattskyldiga artister och idrottsmän åtnjuter dessutom i Sverige en förmånlig beskattning om 15 procent i en definitiv och proportionell källskatt. De ekonomiska konsekvenserna för dessa yrkeskategorier av att vistas för länge i Sverige kan därav bli mycket påtagliga. Uppsatsen behandlar slutligen den internationella dubbelbeskattningsavtalsrätten med OECD:s modellavtal i spetsen. Avsnittet knyter an till diskussionen om artister och idrottsmän genom att bland annat jämföra den svenska artistbeskattningen med artikel 17 som behandlar staternas fördelning av beskattningsrätt över artister och idrottsutövares inkomst. Även socialförsäkringsrätten berörs i ljuset av problematiken kring beskattningen av artister och idrottsutövare.