Attityder och erfarenheter vid beslut om att avstå hjärt- och lungräddning.

Abstract

Hjärt- och lungräddning (HLR) är en behandling som kan rädda livet på en människa. Ibland kan det finnas skäl för en patient att inte genomgå HLR pga. att läkaren bedömer att HLR inte är medicinskt motiverat eller att patienten inte önskar behandling med HLR. Läkaren utfärdar då ett beslut om ej HLR. Vid beslut om ej HLR bör informationen ges på ett sådant sätt att hänsyn tas till patientens egen önskan, etiska aspekter och vad lagen säger. Syftet med denna litteraturgenomgång var att beskriva läkares, sjuksköterskors och patienters attityder och erfarenheter vid beslut om ej HLR. Metoden var en litteraturstudie omfattande elva artiklar till vilka olika frågeställningar ställdes. Frågorna berörde läkare och sjuksköterskors attityder till att diskutera beslut, när och hur ska en diskussion ske och patientens attityder till beslut om ej HLR. Resultatet visade att många patienter inte fick information eller var delaktiga vid beslut om ej HLR. Läkaren tog ofta ett beslut utan att ta reda på vad patienten ville. En orsak att inte informera patienterna var att de var för sjuka. Patienterna önskade däremot att frågan om beslut skulle tas upp till samtal. Det är läkaren som är ansvarig för ett beslut om ej HLR men många sjuksköterskor önskade vara mer delaktiga i beslutet. För det mesta var det sjuksköterskan som initierade en frågeställning till läkaren om ett beslut. Många sjuksköterskor ansåg att patienter och närstående borde vara delaktiga. Patienterna å sin sida önskade att sjuksköterskor och närstående skulle vara delaktiga i ett beslut. När ett beslut väl var taget tyckte de flesta sjuksköterskorna att de fått tillräckligt med information och en motivering till beslutet av läkaren. Däremot fick inte alltid patient och närstående reda på beslutet vilket försvårade kommunikationen mellan dem och sjuksköterskan.