Uppföljningssamtalets betydelse för närstående efter dödsfall på intensivvårdsavdelning

Abstract

Det saknas vetenskaplig kunskap om betydelsen av uppföljning av närstående som mist någon genom dödsfall inom intensivvården. Det saknas också rutiner för denna uppföljning på de flesta intensivvårdsavdelningar, trots att kliniska riktlinjer pekar på vikten av dessa samtal. En del intensivvårdsavdelningar har rutiner för detta men långt ifrån alla. Syftet med studien är att undersöka uppföljningssamtalets betydelse och mening för närstående efter ett dödsfall på en intensivvårdsavdelning. Data kommer att insamlas med tjugo intervjuer och analyseras med en fenomenologisk hermeneutisk ansats. I syfte att pröva metodens användbarhet har en pilotstudie genomförts med två informanter. I resultatet av pilotstudien framkom tre teman: att få bekräftelse, att få klarhet och att gå vidare. Resultatet visar att ett uppföljningssamtal kan ha stor betydelse för en närstående. Det blir en möjlighet att ställa frågor och få svar angående sjukdomsförlopp och diagnos. Att bli bekräftad som enskild individ är viktigt och mötet blir en del i det sorgearbete som följer efter ett dödsfall. Uppföljningssamtalet fyllde en funktion för de närstående som intervjuades. Närstående söker klarhet om orsaken till dödsfallet vilket har betydelse för sorgeprocessen. Tillgången till närheten under sjukhustiden hade betydelse. Tidigare erfarenheter och närståendes förförståelse avgjorde om de kände sig bekväma att återvända för uppföljning. Då studien var en pilotstudie behövs mer forskning för att uttyda betydelsen av ett uppföljningssamtal. Först därefter kan man arbeta fram gemensamma strategier för hur sådan uppföljning ska se ut.