• English
    • svenska
  • svenska 
    • English
    • svenska
  • Logga in
Redigera dokument 
  •   Startsida
  • Student essays / Studentuppsatser
  • Department of Law / Juridiska institutionen
  • Magisteruppsatser
  • Redigera dokument
  •   Startsida
  • Student essays / Studentuppsatser
  • Department of Law / Juridiska institutionen
  • Magisteruppsatser
  • Redigera dokument
JavaScript is disabled for your browser. Some features of this site may not work without it.

Rom II:s inverkan på lagvalet vid fartygskollisioner

Sammanfattning
I januari 2009 trädde en gemenskapsrättlig förordning i kraft som reglerar tillämplig lag vid utomobligatoriskt skadestånd, den s.k. Rom II-förordningen. Inom ramen för denna uppsats analyseras hur Rom II påverkar lagvalet vid sjörättliga tvister och särskilt vid fartygskollisioner. Enligt huvudregeln i artikel 4 (1) Rom II stadgas att lagen i den stat där den direkta skadan uppkommer skall tillämpas på tvisten. Bestämmelsen innehåller två undantag, dels artikel 4 (2) som stadgar lagen i det land där skadelidande och skadevållare har sin vistelseort, dels artikel 4 (3) med ett allmänt undantag för det fall det finns en uppenbart närmare anknytning till ett annat land. Enligt tidigare sjörättspraxis hade flaggans lag en central betydelse vid lagvalet. I och med att artikel 4 (2) pekar ut lagen i det land där skadelidande och skadevållare har sin vistelseort, vilket rörande juridiska personer förtydligas i artikel 23, blir platsen för den centrala förvaltningen avgörande. Platsen för den centrala förvaltningen sammanfaller inte alltid med flaggans lag och troligen kommer flaggans lag därmed att minska i betydelse. Vid fartygssammanstötningar är det inte ovanligt att parter med hemvist i flertal olika stater är inblandande. Två passagerare på samma fartyg som skadats vid samma kollision kan på så sätt få sina skador olika värderade på grund av att olika rättsordningar läggs till grund, beroende på om artikel 4 (1) eller 4 (2) tillämpats. När fartygskollisioner inträffat på territoriellt vatten får enligt artikel 4 (1) lagvalet baseras på territorialgränserna vid avgörandet av var den direkta skadan uppkommit. Vid fartygskollisioner på internationellt vatten medför avgörandet var den direkta skadan uppstod större tillämpningssvårigheter. Möjligen kan man betrakta fartyget som en del av den stats territorium vars flagg det för. Vid en fartygskollision där båda fartygen är såväl skadelidande som skadevållare är det svårt att finna en logisk lösning för att avgöra vilken lag som skall vara tillämplig på till exempel frågan hur ansvaret mellan dessa skall fördelas. Rättsläget gällande skador som uppkommer på internationellt vatten är därmed troligen i det närmsta lika oklart som före Rom II:s ikraftträdande. I uppsatsen diskuteras också omfattningen av lex cause, det vill säga vilka frågor den lag som vinner tillämpning på konflikten skall tillämpas på. Baserat på den vida utformning som artikel 15 Rom II fått förefaller det som om större delen av de frågor som kan uppkomma skall bedömas enligt denna lag. Konventionen om ansvarsbegränsning har dock enligt artikel 28 Rom II har företräde framför Rom II och gällande frågor om ansvarsbegränsning skall lex fori, det vill säga domstolslandets lag tillämpas.
Examinationsnivå
Student essay
URL:
http://hdl.handle.net/2077/23059
Samlingar
  • Magisteruppsatser
Fil(er)
gupea_2077_23059_1.pdf (376.2Kb)
Datum
2010-08-06
Författare
Nilsson, Lina Johanna
Serie/rapportnr.
2009:62
Språk
swe
Metadata
Visa fullständig post

DSpace software copyright © 2002-2016  DuraSpace
gup@ub.gu.se | Teknisk hjälp
Theme by 
Atmire NV
 

 

Visa

VisaSamlingarI datumordningFörfattareTitlarNyckelordDenna samlingI datumordningFörfattareTitlarNyckelord

Mitt konto

Logga inRegistrera dig

DSpace software copyright © 2002-2016  DuraSpace
gup@ub.gu.se | Teknisk hjälp
Theme by 
Atmire NV