Högsta domstolens hetsdoktrin, Tillämpningen av 16 kap. 8 § brottsbalken

Abstract

Uppsatsen redogör för brottet hets mot folkgrupp och dess relation till yttrandefriheten. Under senare år har Högsta domstolens tillämpning av 16 kap. 8 § brottsbalken gjorts i ljuset av Europakonventionen. För att uppnå en konventionsenlig tillämpning har den svenska bestämmelsen tolkats mer restriktivt än vad dess förarbeten ger vid handen. Den rättsliga diskussionen har kretsat kring rekvisitet missaktning samt Europadomstolens begrepp hate speech. Uppsatsen redogör för gällande rätt på området. Utgångspunkten är brottsbalken och svensk rättspraxis avseende 16 kap. 8 § brottbalken, men uppsatsen behandlar även närliggande rätt. Europakonventionen och dess skydd för yttrandefriheten behandlas, liksom Europadomstolens praxis på området. Framställningen redogör även för den svenska regleringen av tryck- och yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp i den mån det är av relevans för tillämpningen av brottsbalksbrottet. Den primära utgångspunkten är hur Högsta domstolen under 2000-talet tillämpat 16 kap. 8 § brottsbalken. Framställningen redogör för de fyra mål avseende hets mot folkgrupp som under denna tid varit uppe till behandling i Högsta domstolen. En problematisering av dessa görs i ljuset av Europadomstolens tillämpning av skyddet för yttrandefriheten i artikel 10 Europakonventionen. Uppsatsen utreder således hur rättstillämpningen avseende straffrättsregleringen om hets mot folkgrupp ser ut idag.