Återgång i arbetet efter sjukskrivning för rörelseorganens sjukdomar och lättare psykisk ohälsa

Abstract

Syftet med detta projekt var att genom en vetenskaplig systematisk litteratur¬översikt beskriva vad som främjar återgång i arbete efter sjukskrivning för besvär från rörelseapparaten och s.k. ”lättare” psykisk ohälsa. Två fokus har funnits:

1. Effekten av rehabilitering och andra icke-kirurgiska/farma¬kologiska interventioner 2. Effekten av förhållanden i arbetsmiljön

Intervention omfattar prevention, såväl primär (för att förhindra ohälsa), sekundär (att bota och lindra ohälsa) som tertiär (begränsa negativa effekter av ohälsa). Rehabilitering finns of-tast i gruppen tertiär prevention men kan också räknas till grupperna sekundär och primär pre-vention. God arbetsmiljö kan ses som en primärpreventiv insats som hindrar ohälsa och nedsatt arbetsförmåga. Svårigheter finns, främst inom fem områden, vid jämförelser mellan olika studier och hur resultaten kan evidensgraderas och generaliseras.

• Skillnader i försäkringssystem • Förändringar i arbetsmarknaden över tid och mellan länder • Definitionen av återgång i arbete är inte entydig. • Sjukskrivningens längd innan interventionen genomförs • Tiden mellan interventionen och uppföljningen

Vår systematiska litteraturgenomgång utgick från vetenskapliga originalartiklar, som fanns i litteraturdatabaserna Medline, PsychInfo, och Cochrane-biblioteket från 900101-081231. Rörelseorganens sjukdomar innefattar besvär från ländrygg, nacke, skuldra, armar, händer höft, knä, ben och fot. För många av dessa sjukdomar finns ingen specifik diagnos utan de är symtomdiagnoser där smärta och funktionsinskränkning är centrala fenomen. ”Lättare” psy-kisk ohälsa inkluderade i denna sammanställning är depression, ångest, utbrändhet eller ut-mattningsdepression samt anpassningsstörning. Förvånansvärt få studier har på ett vetenskapligt korrekt sätt undersökt effekten av interventioner och arbetsplatsfaktorer när det gäller återgång i arbete efter en kortare eller längre tids sjukskrivning. Området är svårstuderat och säkert finns åtgärder som har god effekt men som inte har kunnat vetenskapligt beläggas. Det finns ett visst stöd för att multi¬disciplinär rehabilitering som innehåller komponenter av fysisk aktivitet och psykologisk intervention, lösningsfokuserad KBT eller jämför¬bart, är posi-tivt för personer som är sjuk¬skrivna för besvär i rörelseorganen. Stödet begränsas till personer med sjukskrivnings¬tider på mellan ca fyra veckor till 4-6 månader. Det finns även stöd för att koordinerad vård och coachning för att komma tillbaka till arbetet är positivt i ett relativt ti-digt skede i sjukskriv¬ningen (< 3 månader). Effekterna är dock i flera fall inte stora. Det finns begränsat stöd för psykologiska interventioner som ensam behandlingskomponent. Med hänsyn till det omfattande fokus på sjukskrivningar för stressdiagnoser (utmattnings-syndrom, ”utbrändhet”, utmattningsdepression etc.) som varit i Sverige och vissa andra länder under det senaste årtiondet, är det förvånansvärt få studier publicerade som har sjukskrivning eller återgång i arbete som utfall. De studier som har ingått i vår granskning ger inte något entydigt stöd för några effektiva behandlingsmetoder vid denna typ av besvär. Det finns stort behov av fler vetenskapliga studier med fokus på återgång i arbete och före-trädesvis att man då använder tiden till återgång i arbete som utfall. Samtidigt måste hänsyn också tas till återfall i sjukfrånvaro med tanke på att det är relativt vanligt. Det finns också behov att utvärdera så kallade ”screening instrument” som med hög tillför-lighet kan prognostisera återgång i arbete för personer sjukskrivna kortare eller längre tid och med olika diagnoser. Även om en RCT studie under kontrollerade former har visat positiva resultat för en inter-vention, är det därmed inte sagt att samma grad av resultat uppnås när interventionen ges i reell miljö under mindre kontrollerade former. Många störfaktorer kan då göra sig gällande. För att fastställa hur strikt vetenskapliga resultat fungerar i den mer kaotiska verkligheten be-hövs stora observationsstudier för att följa upp hur nya interventioner fungerar inom vården och i arbetslivet.