Kulturarv och identitet. Vilken roll spelar kulturarvet och dess betydelse för identitetsskapande i gymnasial historieundervisning?

Abstract

Syfte Studien syftar till att undersöka vilken roll kulturarvet spelar samt dess betydelse för identitetsskapande i gymnasial historieundervisningen. För att nå undersökningens syfte kommer historielärarnas perspektiv på temat samt deras erfarenhet i arbetet med kulturarv att analyseras. Undersökningen är avgränsad till gymnasieskolor i Västsverige, huvudsakligen i Kungsbackas och Göteborgs kommuner. Ytterligare ett syfte med uppsatsen är att föreslå möjliga aktiviteter och genomförbara projekt för att belysa kulturarvet i gymnasieskolan.

Teori I uppsatsen betraktas skolan och det pedagogiska perspektivet samt lärandet och bildning utifrån en sociokulturell synvinkel. Enligt det sociokulturella perspektivet har interaktionen med den närliggande miljön en fundamental roll i människors utveckling och identitetsskapande. I uppsatsen betraktas kulturarvet som en levande del av den kulturella miljön i vilken individerna lever. Uppsatsens teoretiska bakgrund avser också göra en analys av utvalda studier om kulturell identitet samt föra en diskussion kring mångfaldsvärde i dagens globala samhälle. Utifrån det anlagda teoretiska perspektivet argumenteras att kulturarvet kan representera en resurs i arbete med elevernas identitetsskapande.

Metod Metoden använd i uppsatsen är kvalitativ i den meningen att det genomfördes kvalitativa intervjuer av fyra historielärare som arbetar i kommunala gymnasieskolor i de ovannämnda kommunerna.

Resultat Resultat siktar inte på att vara representativt för hela landet utan på att åstadkomma en bas för att problematisera kulturarvsbruk i historieundervisningen på gymnasiet. Undersökningen visar att historielärarna arbetar på olika sätt med kulturarvet. På grund av schema, tids- och resursbrist lyckas de bara i ringa grad flytta undervisningen till andra platser utanför klassrummet. Besök på museer, arkeologiska och historiska platser är sällsynta aktiviteter. Intervjuernas resultat påvisar att kulturarvet vanligtvis inte knyts till problematik rörande identitetsskapande. Diskussioner med eleverna om kulturarvet och identitet förs inte som en regelbunden del av undervisningen utan äger rum oregelbundet och beror då endast specifika situationer och fall. Tolkning efter avslutad undersökning är att kulturarvet (samt dess betydelse för identitetsskapande) inte i någon form prioriteras i historieundervisningen. Lärarna visar intresse för att arbeta mer med kulturarvet och identitet, fast i nuvarande skolorganisation ges inte det nödvändiga utrymmet. Uppsatsen avslutas med några förslag till vidare forskningar.