Vem får vara kvar? Tillämpningen av turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist

Abstract

Denna uppsats behandlar hur arbetsgivare och fackföreningar agerar vid uppsägningar av tjänstemän inom den privata sektorn. Syfte är att visa på vilka sätt man som arbetsgivare kan göra avsteg ifrån turordningsregeln, ”sist in först ut”, samt att klargöra hur arbetsmarknadens parter ställer sig till den tillämpning av turordningsreglerna som finns idag. I avsnittet om teoretisk utgångspunkt redogörs för de lagar och avtal som den svenska arbetsmarknadens parter har att förhålla sig till, vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Främst gäller det Lagen om anställningsskydd och dess 22§, där reglerna kring turordningen finns. I avsnittet teori redogörs för arbetsmarknadens parter och deras förutsättningar, samt hur det är möjligt att kategorisera arbetsmarknadens spelregler utifrån begreppet industriella relationer. Uppsatsen är en kvalitativ undersökning och insamlandet av data har skett dels genom intervjuer med parter på arbetsmarknaden och dels genom analyser av domar från arbetsdomstolen. I resultatredovisningen och analysen framkommer att det finns fem sätt att göra undantag från turordningsregeln sist in först ut. Dessa är: två/tio-regeln, omplacering enligt 7§, tillräckliga kvalifikationer vid omplacering enligt 22§, avtalsturlista och köpa ut. Utöver dessa undantag finns i LAS begränsningarna med att turordningen skall bestämmas inom varje driftsenhet och kollektivavtalsområde. Från intervjuerna framkommer att arbetsgivarorganisationerna och arbetstagarorganisationerna i studien har en i grunden positiv inställning till LAS och det sätt som den svenska arbetsmarknaden regleras på idag. Det finns dock inom arbetsgivarorganisationerna viljan att få igenom vissa förändringar och då främst när det gäller turordningsreglerna.