Närståendes erfarenheter av stöd i samband med organdonation

Abstract

Introduktion Genom klinisk erfarenhet är det känt att bemötandet av närstående är en central fråga för hela donationsprocessen, men närstående till organdonatorer framstår samtidigt som en eftersatt grupp när det gäller uppföljning. Att ta fram vetenskaplig kunskap om närståendes erfarenheter av donationsprocessen är nödvändigt för förståelsen och bemötandet av dessa personer. Syfte Syftet med denna studie var att kartlägga närståendes erfarenheter av donationsprocessen såväl i det akuta skedet som efter att själva donationen har genomförts. Metod Studien har genomförts i form av en enkät. Enkäten skickades ut till 74 närstående som hade haft en anhörig som avlidit och blivit en organ- och vävnadsdonator. Enkäten besvarades av 54 % (n=40). Svaren har analyserats med hjälp av deskriptiv, icke parametrisk statistik. Resultat Närstående mindes tydligt hur de hade blivit bemötta. Totalt 92 % upplevde att de fick frågan om donation vid rätt tidpunkt och 82 % att de fick tillräckligt med information om de donerade organen. Tjugofem procent tog själva upp frågan om donation. Diskussion Vilken attityd sjukvårdspersonalen har vid bemötandet av närstående är oerhört viktigt. Vid vilken tidpunkt frågan om donation av organ och vävnader ställs har mindre betydelse utan det viktiga är att man anpassar sig utifrån de närståendes behov av att ta upp frågan. Det finns inga rätt och fel. Uppföljning och återkoppling är ett måste och får under inga omständigheter glömmas bort.