Djur i vården av äldre personer på särskilt boende - En systematisk litteraturöversikt

Abstract

Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilken effekt sällskapsdjur har på äldre personers upplevelse av hälsa och livskvalitet i särskilt boende Metod: En systematisk litteraturöversikt av 11 artiklar med induktiva eller deduktiva ansatser. Artiklarna kvalitetsgranskades och kategoriserades mot bakgrund av de fyra nivåer av behov som Aggernaess beskriver i sin definition av begreppet livskvalitet. Huvudresultat: Djuren har effekt på samtliga av de behov som Aggernaess tar upp i sin definition av begreppet livskvalitet. De behov Aggernaess tar upp är följande; de elementära behoven, behovet av varma mänskliga kontakter, behovet av meningsfull sysselsättning, behovet av ett omväxlande, spännande och engagerande handlings- och upplevelseliv. Djurterapin gav fysiska effekter i form av blodtryckssänkning, minskad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och minskad trötthet. De psykiska effekterna man kunde se var minskad förekomst av tvångstankar, fobier, ångest, paranoida tankar, konfusion och aggressivitet. Djuren kunde också på ett naturligt sätt tillfredsställa behovet av fysisk kontakt. Djuren visade sig också ha effekt på den äldre personens sociala funktion genom att de ökade den sociala interaktionen med andra människor och minskade upplevelsen av ensamhet. Djurterapin fungerade också som en glädjefull aktivitet som skänkte variation och gav de boende något att se fram emot i vardagen. Djurterapin stimulerade även minnet hos de äldre vilket verkade gott för välmåendet.