Handboll & arbetsrätt. En analys av svenska handbollsspelares arbetsrättsliga rättigheter

Abstract

Intresset för svensk handboll är just nu enormt efter stora framgångar för landslagsverksamheten på internationell nivå. De idrottsliga resultaten har bidragit till en positiv ekonomisk utveckling och medfört att förutsättningarna för handbollens verksamhet har förändrats även ur ett juridiskt perspektiv då utövande på elitnivå ställer höga krav på prestation och engagemang. Förevarande uppsats undersöker vad utvecklingen innebär för svenska handbollsspelares arbetsrättsliga ställning, vilka rättigheter som kan aktualiseras för spelarna och vad det kan få för konsekvenser för klubbarna. Sammantaget visar utredningen att handboll på elitnivå utgör arbete i ett juridiskt avseende och att elithandbollspelare är arbetstagare i arbetsrättslig mening. Det innebär att klubbarna är spelarnas arbetsgivare och att de arbetsrättsliga lagarna skall tillämpas på parternas anställningsförhållande. Dessa regleringar tar dock ingen hänsyn till det faktum att idrottsbranschen är unik och att dess verksamhet skiljer sig på många punkter från den reguljära arbetsmarknaden. Inom idrottens värld är det till exempel naturligt med många på varandra följande visstidsanställningar, vilket går stick i stäv med de tillsvidareanställningar som är norm på den övriga arbetsmarknaden. Trots att arbetsrättens regler i huvudsak är tvingande till arbetstagarnas förmån tillämpas dessa inte i praktiken vad gäller handbollsspelare. I händelse av att spelarna framöver väljer att kräva sina lagstadgade rättigheter kommer elitklubbarna att utsättas för stora ekonomiska och idrottsliga utmaningar. För att tillgodose både spelarnas rättigheter och klubbarnas intresse av att den positiva utvecklingen för svensk handboll fortsätter är det av stor vikt att problematiken ses över och att lämplig reglering, förslagsvis i kollektivavtalsform, införs.