Asylförfarandet i kvalificerade säkerhetsärenden. En granskning av rätten till domstolsprövning i kvalificerade säkerhetsärenden

Abstract

Uppsatsarbetet berör en mindre ärendegrupp som betecknas ”säkerhetsärenden” respektive ”kvalificerade säkerhetsärenden” inom utlänningsrätten. Den första ärendegruppen har rätt till en domstolsprövning och inte det senare enligt svensk utlänningsrätt. Parallellt utvecklas en Europeisk asylrätt där målet är att ha ett harmoniserat asylförfarande inom unionen. För detta ändamål har rådet antagit Asylprocedurdirektivet. Asylprocedurdirektivet fordrar domstolsprövning inför en nationell domstol i alla asylärenden, se artikel 39. Det finns inget uttryckligt undantag i asylprocedurdirektivet från kravet på domstolsprövning. Däremot finns det en hänvisning till artikel 64 EG-fördraget (numera artikel 72 FEUF) som stipulerar att undantag får göras om medlemsstaten hänvisar till upprätthållandet av lag och ordning och skyddande av inre säkerheten. Hur artikel 64 EG-fördraget (numera artikel 72 FEUF) skall tolkas är inte klar och det finns olika bedömningar mellan lagstiftaren å ena sidan och viktiga remissinstanser å andra sidan. Uppsatsarbetets syfte är att söka svar på vilken tolkning som skall ges företräde. Frågan är härvid, huruvida asylprocedurdirektivet är tillämplig på kvalificerade säkerhetsärenden eller inte, eftersom artikel 39.1 asylprocedurdirektivet garanterar rätten till domstolsprövning men Sveriges nationella utlänningsrätt inte medger tillgång till domstolsprövning för kvalificerade säkerhetsärenden.